Att köpa lycka?

Man pratar ofta om att vi i västvärlden lever i ett konsumtionssamhälle. Vi köper saker, alltså konsumerar, inte för att vi faktiskt behöver vissa saker för att överleva utan på grund av våra begär. Det vi köper syftar ofta till att få oss att känna på ett visst sätt, få en viss identitet eller på andra sätt förmedla ett annat värde än den faktiska prylen eller upplevelsen. Ofta försöker vi till och med köpa lycka eller mening med våra liv.

Ett supertydligt exempel på det här tycker jag är IKEAs små (välgjorda) reklamfilmer under temat ”där livet händer”. I en av filmerna är ett ett förälskat par som hånglar i ett IKEA-kök, och jag funderar på vad det egentligen är man använder som försäljningsknep här. Är det verkligen ett nytt kök och durkslag jag vill ha – eller är det att hångla med den jag är förälskad i jag längtar efter? Vill vi ha ny inredning eller kärleksfulla relationer? Vi konsumerar ofta prylar som ett substitut till det vi egentligen vill ha: kärlek, närhet och gemenskap.

Även den senaste tidens diskussioner om flyget visar på detta. Svenskar flyger ungefär sju gånger mer än snittmedborgaren på jorden. Men är det verkligen resan vi vill ha, eller handlar vår reshysteri om att vi vill att livet ska kännas spännande och intressant? Eller att vi är för stressade och helt enkelt skulle behöva vara lediga då och då?

Samma sak med skönhetsindustrin. ”Because you are worth it” är en klassisk slogan för ett stort skönhetsföretag – att påtala att vi är värda en viss typ av produkter kan vara ett försäljningsargument. Att köpa vissa produkter kan vara en form av bekräftelse på vårt värde. Och vi behöver bekräftelse – men när vi försöker söka den i konsumtionssamhället kommer aldrig vår längtan att bli tillfredsställd. ”Vårt hjärta är oroligt, o Gud, tills dess det finner ro i dig” skrev Augustinus redan för 1700 år sedan. Den bekräftelse vi får genom den där nya uppdateringen av teknikprylen eller säsongens senaste mode kommer bara lämna oss med en längtan efter mer, efter att uppfylla nya och åter nya begär.

"Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss." (Fil 2:3-7)

Jag vill ge dig en påminnelse om det Gud själva gjort för oss: att avstå och anta en tjänares gestalt. Att avstå från saker är en form av aktivism för rättvisa, och ett sätt att bli mer lika Jesus. Vågar vi prioritera annorlunda och bygga våra liv, inte på konsumtion och habegär, utan på goda relationer utifrån Jesu kärlek?

Jag vill utmana er till att våga vara idealister! Våga ta beslut som är annorlunda och inte bygger på konsumtionssamhällets habegär och prylhets. Prioritera relationer, till Gud och människor, omsorg om andra människor, rättvisa och delande – och be att Guds rike ska komma, snarare än våra egna små riken med nya kök, onödiga flygresor och fixade yttre.

Att sträva efter att leva enklare är ingen uppoffring – för konsumtion, överflöd, lyxig livsstil och prylar är inte det som fyller våra hjärtans längtan, även om reklam och konsumtionssamhället gärna vill få oss att tro det. Hos Kristus får våra oroliga, sökande hjärtan ro.

Emma Andersson
Ursprungligen pubicerad på Hela Pingsten.