Har Bibeln något att tillföra i dagens hetaste fråga; klimatkrisen? Eller måste vi skämmas lite och beklaga att kristendomen inte bryr sig om jorden utan fokuserar på människan? För mig personligen är det en kolossalt viktig fråga. Det handlar om att kunna stå upp för min tro hela vägen.

Lyckligtvis behöver vi behöver inte leta länge för att hitta vad Bibeln har att säga om människans plats i skapelsen. Redan på Bibelns första blad finns den där, nyckeln till en hållbar framtid och ett hållbart förhållande till resten av skapelsen. På första bladet!! Omöjligt att undkomma kan man tycka. Och ändå verkar det som om det är just det vi har gjort i generationer.

Det kan ju vara så att orden vid en slarvig läsning ger intryck av att ge människan stor makt och en särställning att bruka och förbruka, att våldföra sig på skapelsen. Men läser man noggrannare och med öppet sinne är det mer nyanserat och uppfordrande.

Som ett slags manifest står det väldigt tydligt i första Mosebok 2:15 om människans plats och uppgift i skapelsen:

Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den.

(Bruka och bevara stod det i 1917 år översättning och den där alliterationen gör det så lätt att komma ihåg. Och komma ihåg detta behöver vi!) Det här är forntidens enkla, nästan naiva sätt att beskriva grunden för tillvaron. I den enkla meningen ryms så mycket klokhet.

BRUKA. Det är ett ord som ger människan frihet att använda all sin gudagivna förmåga att skapa och vara kreativ på alla möjliga sätt. Det ger utrymme för lek och uppfinningar, idéer och drömmar. Det handlar om att använda och förädla jordens resurser. Här ger Gud människan ett stort varsågod!

MEN. . .
. . .det vägs upp av det andra ordet, BEVARA. Eller vårda. Om Gud räcker fram den ena handen med ett tillåtande varsågod så sätter nu Gud upp den andra som ett stopptecken. Det finns gränser för vad människan får göra. Det handlar om att bruka jorden, inte förbruka. Det handlar om ansvar och besinning, om långa perspektiv och förpliktelser. Om att sköta om jorden. Bevara skapelsetanken.

Gud sätter inte bojor på människan. Gud ger människan en stor frihet. Men Gud förväntar sig också ansvar. Så som man kan göra av fria och mogna individer. Men det är som om vi bara läst den första delen av manifestet och ropat hurra och sedan rusat därifrån utan att lyssna på vad mer Gud hade att säga.

Det passar vårt ego och vår bekvämlighet bra, det som sägs i den första delen. Den andra delen däremot, det där med besinning och ansvar, att kanske avstå från något som i längden är dåligt eller skadar någon annan. . . Det vill vi inte gärna höra, än mindre göra.

Så i det bibliska manifestet för en god jord finns både frihet och ansvar. Frågan är vad vi gör med det? Skriver vi under på det här manifestet? Inser vi att det här är Guds plan för en hållbar skapelse? Tar vi emot orden eller väljer vi att att bortse från dem eller bortförklara dem?

Kyrkan har en tydlig inriktning här, en grund för sitt engagemang. Det är tydligt och egentligen omöjligt att bortse från. Och borde föra alla kristna upp på barrikaderna och sittstrejkandes vid varje riksdagshus i hela världen.

(Fortsättning följer?)

Karin Olofsdotter, vice ordförande

Jag kom till Bibeln som fältbiolog. Det blev helt naturligt för mig att läsa den bok som skulle vägleda mig genom livet med gröna glasögon så att säga. Från första början såg jag Guds kärlek och omsorg om sin skapelse och människornas nära förhållande till den och vår uppgift att ta hand om den. För mig blev det helt naturligt att fortsätta arbeta mot miljöförstörelsen och i min bibelforskning har jag haft mitt fokus på naturens plats i främst Gamla testamentet.