Men det där med att härska då? Det som det står om i första Moseboken 1:26. Är det inte också ett manifest och som dessutom verkar gå på tvärs emot kapitel 2?

Och Gud sade: ”Vi ska göra människor som är vår avbild, lika oss. De ska härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”

Här verkar det som att Gud upphöjer människan och ger henne tillåtelse till precis den förstörelse och rovdrift på naturen som vi ser i våra dagar. Flera har läst det just så och menat att detta är grunden till dagens ekologiska kris. Vilket manifest! (Mest känd är kanske en artikel av Lynn White Jr: The Historical Roots of our Ecologic Crisis)

Detta verkar vara en motsats till bruka och bevara i kapitel 2. Hur ska vi förstå det? Vi får titta lite närmare på orden och vad de kan ha för mening.

AVBILD. Det är ett viktigt ord i sammanhanget. Säläm, heter det på hebreiska och används ofta om den bild av kungen som regenterna i forna Främre Orienten satte upp längs sitt rikes gränser för att berätta att här innanför är XXs rike, här råder XX s lagar.

Om vi är Guds säläm, så betyder det inte så mycket att vi är gudalika eller kungar, utan snarare något/någon som pekar mot den verklige regenten. Det handlar inte så mycket om plastik som praktik, inte så mycket om form som funktion. Det är mer vice-regent än kung. Absolut mer förvaltare än förtryckare.

Vilken fantastisk och ödmjuk uppgift att vara Guds säläm!

Men härska då? Och "lägga under" som det står lite senare. Är inte det ett förödande maktspråk? Om man tittar på hur ordet härska används i gamla testamentet så visar det sig att i det allra flesta fallen handlar det om det goda styret, när kungen gör det som är rätt, upprätthåller Guds shalom. Shalom är ett ord som i sig rymmer fred, frid, balans, jämlikhet, alltså livet som det var tänkt att vara. Det här är inget destruktivt härskande, inte förtryckande och förstörande. Det handlar om att verka på Guds sida.

Då är det som att den här bibelversen är lik den i andra kapitlet till sin intention. För också här finns Guds förtroende för människans möjligheter och utvecklingsförmåga, i härskandet. Men det balanseras av tanken att vi är bara Guds avbilder som pekar på den verklige härskaren och den makt vi ska utöva får inte förstöra Guds avsikt med sin skapelse.

Återigen ger Gud frihet. Men en frihet under ansvar. Och en frihet med gränser.

Det är lätt till hands att läsa avbild och härska som en legitimitet att göra det som vår egoism och lathet vill. Men egentligen borde det vara en självklarhet att Gud aldrig skulle uppmana oss till något som går emot Guds vilja.

(Fortsättning följer?)
 
Karin Olofsdotter, vice ordförande