Del 6: Allting nytt!

Bibelställe: Uppenbarelseboken 21:1-5

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”

Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.”

Och här är vi till slut i det näst sista kapitlet av Uppenbarelseboken. Vi har följt den röda tråden av Guds kärlek och omsorg för sin skapelse och vårt uppdrag att ta hand om den, från Första Mosebok till Psaltaren, Evangelierna och Epistlarna (breven) och finner oss mitt i Bibelns sista ord. Om vi hade mer tid kunde vi ha stannat i Tredje Mosebok, Amos, Joel, Mika, Job, Höga Visan, Romarbrevet, Efesiebrevet, med flera (kanske i ett annat bibelstudium!). Så stor är bibelns kallelse till oss att ta ta hand om Guds goda skapelse!

I Uppenbarlesbokens sista kapitel drar Uppenbararen Johannes undan skynket och ger sin judiska publik, som lider under romersk ockupation under det första århundradet, en livlina. "Trots att ni lider nu", säger Johannes, "titta bara på vad Gud har planerat!" Och vad exakt har Gud planerat? Vad är hoppet som Johannes presenterar, både för den första-århundradets judiska samhälle och till oss idag?

Det han presenterar är att Guds sista, fullkomliga frälsning kommer vara att sammanfoga himlen och jorden - Guds plats och vår plats - en gång för alla. Och han kommer att göra det inte genom att suga upp mänskliga själar till en andlig himmel där vi kommer att sväva på moln, få vingar och spela på harpor (den bilden tillhör Plato mycket mer än Johannes Uppenbararen). Istället kommer Gud att komma till oss, precis som Han har gjort från början. Kom ihåg att Jerusalem var staden där Guds heliga tempel låg, platsen där hans närvaro på jorden. Under tiden som Johannes skrev ner sin uppenbarelse låg templet i Jerusalem i ruiner, rämmad till marken av den romerska ockupationen. Genom att se det nya Jerusalem komma ner från Himlen till jorden säger Johannes, "Guds närvaro ska komma tilbaka och den här gången kommer han aldrig att lämna oss."

Jordens signifikans som den slutgiltiga scenen för Guds goda framtid kan inte överbetonas. Gud har för avsikt att leva och regera här på en ny jord som är fylld till varje hörn med Hans himmelska närvaro.

Vad menas med ordet "ny"? Betyder inte det att den här jorden ska försvinna och Gud ska börja om? Inte om du tar grekiskan på allvar. På original-grekiskan som Uppenbarelseboken är skriven på, finns det två ord för "ny": neos som betyder helt ny, aldrig tidigare skådat, direkt ur lådan, från scratch; och kainos som betyder förnyad, att ta det som är och återställa det till dess ursprungliga syfte och potential. Några gissningar på vilken grekiskt ord Johannes använder i Upp 21? Det är kainos varje gång. Med andra ord säger Johannes att Gud ska inte börja om, han ska återställa sitt mästerverk.

Gud gör inte alla nya ting, han gör allting nytt. Allting har ett öde, en plats i Guds goda framtid. Och genom att leva osm att vi tror på denna sanning deltar vi och är vittnen av den kommande goda framtiden, hur operfekt vi än gör det. Genom att jobba för att stoppa miljöförstöring, att värna om biodiversitet, att sakta ner klimatförändringar så lägger vi till våra röster till den som kommer från Guds tron. Vi säger att den här världen spelar roll, att Gud har en god framtid för den och till och med nu gör Gud allting nytt!

Bibelstudium från Young Evangelicals for Climate Action, översatt av Elin Isaksson