Jag älskar att läsa de så kallade kyrkofäderna! Kristna som levde bara några generationer efter apostlarna ger oss värdefulla insikter i hur vår tro uppfattades från början, och vad den innebär i praktiken. Även om fornkyrkans tänkare inte var felfria bör deras ord ge oss tankeställare, i synnerhet i frågor där de är rörande överens.

Detta är fallet när det gäller pengar. I princip alla tidiga kristna skrifter är eniga om att lärjungar till Jesus inte ska vara rika utan leva enkelt och självutgivande. Många av dem förespråkar egendomsgemenskap. Först på 400-talet började kristna representanter försvara rikedom och ojämlikhet. Nedan är några exempel på hur radikal den tidiga kyrkan var på ekonomins område:

Didaché, en kyrkoordning skriven ca år 90, säger: ”Du skall inte vända dig bort från den som behöver utan ha allt gemensamt med din broder och inte säga, att det är ditt eget. Ty om ni har gemenskap i det oförgängliga, hur mycket mer bör ni inte ha det i det förgängliga!” (Did. 4:8). Barnabasbrevet (ca år 130) säger samma sak (Barn. 19:8).

I Hermas Herden, en apokalyptisk bok skriven ca år 110, kan vi läsa: ”Se efter varandra, hjälp varandra och njut inte ensamma i överflöd av det som Gud har skapat, utan dela frikostigt med er åt dem som saknar. Ty somliga gör kroppen svag genom fet mat och fördärvar den på så sätt, medan de som inte har någon mat får sina kroppar förstörda på grund av att de inte får tillräckligt med näring, och deras kroppar förtvinar. Denna brist på gemenskap är alltså skadlig för er som äger något men inte delar med er åt de behövande. Tänk på den kommande domen! Ni som har överflöd, sök upp de hungriga.” (Herm. Vis. 3:9:2-5). I samma bok heter det också: ”Tänk alltså efter: Du får inte skaffa dig mer än det som är alldeles nödvändigt och tillräckligt liksom en som bor i främmande land.” (Herm. Sim. 1:6) Dessutom står det i Herm. Vis. 3:6:6 att rikedomen måste huggas av den rike om han ska platsa i församlingen.

Brevet till Diognetus, som skrevs första hälften av 100-talet, säger: ”Lycka består inte i att bruka sin makt emot sin nästa eller vilja äga mer än de svagare eller att vara rik eller förtrycka de ringa. Inte heller kan någon genom något sådant efterlikna Gud, för det är främmande för hans majestät.” (Diogn. 10:5)

Justinus Martyren (100-165) skrev: ”Vi som värdesatte rikedomens och ägodelarnas vinst, lägger nu vad vi har i en gemensam hög, och delar ut till alla som lider nöd.” (Första apologin 14).

Dessutom vittnar okristna källor om att de första kristna församlingarna hade en alternativ ekonomi. Lukianos, en grekisk satiriker som levde på 100-talet, skrev: ”Kristna föraktar alla ägodelar och delar dem inbördes”. (Perigrinus 13)

Irenaeus av Lyon (130-200) skrev: ”Istället för tionde, som Lagen beordrade, sade Herren att vi ska dela allt vi har med de fattiga.” (Mot irrlärorna, bok 4, kap. 13)

Tertullianus (160-225) skrev: ”Vi som är ett hjärta och en själ tvekar självklart inte att leva i egendomsgemenskap. Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur.” (Apologi, kap. 39)

Cyprianus (200-258) skrev: ”Det som bedrog många var en blind tillgivenhet till deras arvegods, de var inte fria och redo att göra sig av med dem, därför att deras ägodelar höll dem i kedjor… Herren varnade oss för detta när Han sade: ’Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.’ Om de rika gjorde detta skulle rikedomen inte vara deras fördärv, om de samlade skatter i Himlen skulle de inte ha en fiende och en tjuv inom sitt eget hushåll. Deras hjärta, tankar och omsorg skulle vara i Himlen om de hade sina skatter där. Ingen människa skulle bli besegrad av världen om han inte hade något i världen som skulle kunna besegra honom. Han skulle följa vår Herre obehindrad och fri såsom apostlarna och många andra gjorde på den tiden, och som många har gjort ända sedan dess: genom att lämna familj och ägodelar bakom sig för att binda sig själva oskiljaktigt med Kristus… Vilken lön får vi inte av vår Herre när Han bjuder oss att förakta vår egendom! Vilken rik kompensation ger Han oss inte för de små, obetydliga uppoffringar vi gör i den här världen!” (Om avfällingarna, 11-12)

Basileios den store (320-379) skrev: "Det är absurt och avskyvärt att leva magnifikt och lyxigt när så många är hungriga... När någon tar en mans kläder kallar vi honom för en tjuv. Och någon som skulle kunna klä den nakne men inte gör det – skall inte han förtjäna samma namn? Brödet i din skål tillhör den hungrige, kappan i din garderob tillhör den nakne, skorna du låter ruttna tillhör den barfota, pengarna i ditt förråd tillhör den nödlidande... Hur ska jag göra så att ni inser de fattigas misär? Hur kan jag få er att förstå att er rikedom kommer från deras tårar?"

Gregorius av Nyssa (330-395) skrev: "Allting tillhör Gud, som är vår Fader och alltings Fader. Vi tillhör alla samma familj: alla är vår bröder och systrar. Och bland bröder är det bäst och mest rättvist om allt delas jämlikt bland dem."

Ambrosius (340-397) skrev: "Naturen har frambringat allt för att människorna skall använda det gemensamt. Och Gud har ordnat att allt skall produceras för att det skall finnas gemensam mat för alla, och att jorden skall vara allas gemensamma egendom. Naturen skapade gemensam egendom, men stöld skapade privat egendom... Gud gav oss samma jord för att den skulle brukas av alla. Eftersom Hans gåva till oss skall brukas gemensamt, hur kommer det sig att du har så många åkrar medan din nästa inte har en endaste jordplätt?"

Johannes Chrysostomos (347-407) sa: "De rika innehar de fattigas egendom, även om de har införskaffat sig dem ärligt och lagligt." "Att vägra dela sin egendom med de fattiga är att stjäla från dem och beröva dem livet. Den egendom vi äger är inte vår utan deras." "När du ber men inte får bönesvar, tänk efter hur många gånger en fattig man bett dig om något och du vägrat lyssna på honom."

Augustinus (354-430) skrev: "Sträva inte efter mer än Gud har gett dig, och av det Han har gett dig behåll bara det nödvändigaste; de rikas överflöd är nämligen de fattigas nödvändigheter. De som äger överflöd innehar andras egendom."