I en tid av egoism och individualism


Skrivet av
God Jord

Osjälviskhet.

Min morfar var på många sätt ödmjukheten och osjälviskheten i egen person. Vid ett tillfälle, under hans studietid, mötte han på en man på en studentträff i sin kyrka. Mannen hade varken mat för dagen eller någonstans att sova, så morfar lät honom låna hans soffa över natten. På morgonen när morfar vaknade fanns inte mannen kvar, men däremot mannens trasiga skor. Morfars egna nyinköpta skor fanns inte där. Dem hade mannen tagit, även kollekten från den församlingen som morfar tillhörde som han hade haft hemma var borta. Trots förlusten, som det var en fattig student, så kunde han vända det till att han hade fått göra något för den mannen. Osjälviskhet kan tyckas handla om att göra precis det, något för någon annan utan att själv tjäna på det. Att göra något helt igenom av snällhet oberoende av det egna intresset. Ibland kräver det en uppoffring av ens individuella komfort, ibland är det smidigt, kommer helt naturligt och andra tillfällen behöver vi ta tid till osjälviskheten.

För mig som socionomstudent kan det tyckas vara en röd tråd genom hela utbildningen. Omtanke om andra och att hjälpa utifrån den andres perspektiv och vad som är bäst för de jag kommer att möta. Det påpekas även att det är av vikt att inte blanda ihop sina egna intressen med personen jag möter. Kanske osjälviskheten handlar om att bara göra det för den goda viljans skull. Att bara göra det för att det kanske tjänar till nytta för andra men inte nödvändigtvis för dig själv.

Jag tror att vi behöver påminnas om att lyssna, stanna upp och se människorna i vår omgivning. Stanna upp på vägen till jobbet och förklara för den äldre mannen vart tandläkaren på Slottsgatan ligger. Hålla upp en dörr, en extra minut. Hjälpa en kvinna som inte bott i Sverige så länge med bostadsansökan bara för att du råkar möta henne på affären. Sitta med din kompis på sjukhuset i ett helt dygn även fast du har ett jobbpass som du då måste avboka. Knacka på hos din granne som du vet har sorg, även fast du hade planerat se det där avsnittet av din favoritserie.

Den osjälviska handlingen kan i många fall vara en uppoffring. Ett åsidosättande av det egna intresset. Som en klok lärare sa till mig en gång så är det inte alltid så att du får något själv tillbaka när du gör en gärning för någon annan. Precis som det var för min morfar. Vi kanske ibland behöver öva oss på att inte skryta över att vi köper ekologiskt, ger pengar till välgörenhet eller jobbar med volontärarbete. Kanske osjälviskhet handlar om att inte behöva berätta, skryta eller visa på allt bra som du gör. Jag tror att vi behöver slå ett slag för osjälviskheten i en tid av egoism och individualism. Kanske vi alltid behöver stå upp för det, osjälviskheten. Kanske det är en räddning för vår planet och vår omgivning, att osjälviskt måna om varandra, andra och vår natur. Vi ska vara stolta över att vara osjälviska men samtidigt att inte förvänta oss att få något tillbaka som vi utfört för någon annan. Det tror jag är en utmaning helt i vår tid, både för dig och mig.

Elin Nordenstam