Jesus är nog, Anden är god

Jesus är nog.

Han är verkligen nog för oss - men inte bara för oss. Alltså inte bara är Han nån väldigt fantastisk och exklusiv, som man kan känna sig väldigt glad och tacksam över att få lära känna och bli frälst av. Och som, om man har Honom, så behöver man inget annat. Det är givetvis sant, men det innebär inte att allt annat är meningslöst. För allt har med Honom att göra.

Det här har jag idisslat sedan jag deltog som ledare på det karismatisk-lutherska lägret Ungdoms-Oas i somras, med just temat ‘Jesus är nog’. Samma tema har sedan återkommit vid Peter Halldorfs föreläsning om sin senaste bok - “Därför sörjer jorden”, liksom i kortversion på pingstledaren Daniel Alms Facebooksida.

Prästen Johannes Börjesson formulerade det så klokt i sitt bibelstudium (från vilket jag hämtat det mesta här) på U-Oas: Jesus från Nasaret är mycket mer än en person som dyker upp som en gubbe i lådan mitt i historien.

Paulus skriver: “Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter - allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.” (Kol 1:15-17, SvFB)

Han är också Ordet, och som Johannes skriver: “I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:1-5)

Paulus igen: “Av honom, genom honom, och till honom är allting.
Hans är äran i evighet. Amen” (Rom 11:36)

Alltså: Jesus fanns före allt skapat, och allt skapat i himlen och på jorden blev skapat av Honom, genom Honom och i Honom. Tänk på det nästa gång du läser skapelseberättelsen! Utan Honom blev ingenting till. Allt hålls till och med fortfarande samman genom Honom. Därför har allt i skapelsen extremt mycket med Jesus, med Gud, att göra. Allt som finns till har ett ursprung som vision hos Gud. Det kan därför omöjligen råda grundläggande fiendskap mellan skapelsen och Skaparen.

Dessutom skapades allt till Jesus. Det är till och med så att allt ska sammanfattas i Kristus.

“Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.” (Ef 1:9-10)

Kristus här, menade Börjesson, är hela treenigheten. Kristus är ju grekiska för ‘den smorde’, och det är Fadern som smörjer Sonen med sin heliga Ande. Vi får alltså bli sammanfattade i Gud, ihop med allt annat skapat. Jag tänker mig att det innebär att Gud fullständigt ska omfamna och genomsyra sin skapelse och på så vis fullkomna allt!

Låta allt nå den fullkomliga naturen, så som det var tänkt när det skapades mycket gott (1 Mos 1:31). Låta oss nå vår fullkomliga natur, med himmelska kroppar (Fil 3:20-21, 1 Kor 15:27-28, 15:35ff).

Så - är det här ett trevligt tillstånd? Något att längta efter, något att bejaka redan nu? Vi kanske inte alltid känner oss helt uppfyllda, förvandlade - lyckliga - även om vi blivit frälsta. Vi söker ofta lyckan utan Gud istället, eller tänker att vi nog får stå ut med en hel del olycka och tråkigheter på vandringen med Honom, åtminstone på den här sidan evigheten. Och det finns en del sanning i det senare. Att vara människa i allmänhet och att följa Jesus i synnerhet kommer med prövningar och svårigheter. Men! Gud verkar själv säga i sitt ord att den som kommer till Honom med alla sina känslor och begär kan och vill Han ge fullkomlig lycka. Varför skulle Han inte kunna det, Han som har skapat oss vet ju exakt hur vi funkar och vad vi behöver?

Jo, Han kan mätta våra själars djupaste törst. Den törst vi så ofta försöker släcka med konsumtion och resor, med statusjakt, med makt och rikedom, med sex, droger och mänsklig berömmelse - allt sånt som driver på de kriser vi står i. Vi behöver bara sluta dansa runt människor i tron att de kan mätta oss! Och istället vända oss till Honom som är livets bröd och fylla på med strömmar av levande vatten (Joh 6:26ff, 7:37-39). Söka fyllas av Hans helige Ande!

Och när passar det bättre än just under fastan? Genom att fasta avstår vi sådant som är gott, för att vinna något ännu bättre. Vi övar på att söka mättnad i Honom, istället för i det skapade.

Många psaltarpsalmer talar om den salige. Den som är salig är inte bara glad, han är själaglad, överlycklig, rusig av lycka, paradisiskt, fullkomligt lycklig. Jag tror att de som skrev dessa psalmer inte bara gjorde det för att de gillade att drömma, utan för att de hade upplevt detta själva. Jag tror det därför att jag själv har upplevt det flera gånger med Anden - ibland i samband med att jag upplevt nåd och förlåtelse. Alltid parat med en insikt om Guds totala närvaro i mig och runt mig. Dessa erfarenheter har betytt och betyder fortfarande mycket för mig. Några exempel på detta hittar jag i Ps 34:9, 84:5–13 och 112:1. Psalm 65, som David skrivit, är ett väldigt tydligt exempel:

“Salig är den som du utväljer
och låter komma dig nära,
han får bo i dina gårdar.
Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel. Du bönhör oss i rättfärdighet
med gärningar som väcker förundran,
du, vår frälsnings Gud,
som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för havet i fjärran. Du tar dig an jorden och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds källa har vatten till fyllest.
Du skaffar säd åt människorna,
när du så bereder jorden.” (Ps 65:5-6, 10, SvFB)

Hela psalmen är en hyllning till den gode Guden, som ger människor och jorden allt vad vi behöver, och mättar oss - och den som får komma Honom nära är salig.

Så ja, Jesus är nog.
Han är fullständigt tillräcklig för ALLT.
Han vill fullkomna dig.
Smaka och se att Anden är god.