När vi pratar om hållbarhet
När God Jord hade sin vårsammankomst i Stockholm höll Jonathan Lange ett seminarium om hållbarhet. Här är hans sammanfattning, så att även de som inte var där kan få ta del av det! Bra va?!
"Förutom att hållbarhet är ett nyckelord för att förstå hur människor ska kunna samexistera i fred och harmoni så har hållbarhet blivit ett modeord. Det går att köpa hållbara fläktkepsar med hållbara kreditkort och klimatkompensera det mesta. Uppenbarligen blir någonting inte hållbart bara för att det marknadsförs som hållbart. För att begreppet hållbart ska betyda någonting behöver det förtydligas. Temat för samtalet jag höll i på God jords vårsammankomst var därför: Vad vi pratar om när vi pratar om hållbarhet?
Ordet hållbarhet för tankarna till miljö och ekologi, men sociala och ekonomiska dimensioner är precis lika viktiga för att första begreppet hållbarhet eller hållbar utveckling. Hållbar utveckling uppstår först när dessa tre perspektiv möts. Det innebär en ekologisk hållbarhet, baserad på omsorgen om jordens ekosystem och naturresurser. Det innebär social hållbarhet, baserad på människors behov av hälsa, trygghet och möjlighet att vara delaktiga i samhällsliv och beslutsprocesser (politik). Det innebär också ekonomisk hållbarhet, det vill säga en hushållning med resurser och en rättvis fördelning. En spännande kommentar från en av deltagarna i samtalet på God jords vårsammankomst var att en andlig hållbarhet också behövs. Hur hållbara är vi i vår relation till Gud och andra människor?
Begreppet hållbarhet kopplas ofta samman med Brundtlandkommissionens rapport ”Vår gemensamma framtid” som skrevs på uppdrag av Förenta Nationerna 1987. I denna beskrevs att hållbar utveckling ”tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. FN:s globala mål som sammanfattar ett omfattande arbete om hållbar utveckling kan sägas vara en modern definition av hållbar utveckling, som bygger vidare på tankarna från Brundtlandkommissionen. I de globala målen återfinns tydligt dimensionerna ekologisk, social och ekonomisk utveckling. Ett kristet perspektiv på hållbar utveckling skulle också utgå från den bibliska förvaltarskapstanken. Ett vanligt tema i bibeln är hur vi fått jorden till låns, jorden är inte vår egendom utan tillhör egentligen Gud:
”Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom.” - Matt 25:14
I bibelställen som associeras med förvaltarskapstanken knyts också ofta sociala och ekonomiska dimensioner till människans uppdrag att ha omsorg om skapelsen (exempelvis 2 mos 25:23). Tanken om att dessa dimensioner kan därför sägas ha djupa rötter i den kristna traditionen.
Rachel Carsons bok ”Tyst vår” (1962) var en startpunkt för den moderna miljörörelsen. Sedan den skrevs har mycket hänt. Idag står en majoritet av forskarsamfundet bakom slutsatserna i arbetet kring FNs klimatpanel IPCC och behovet av ekologisk hållbarhet har en bred acceptans. Dimensionerna social och ekonomisk hållbarhet hamnar däremot ofta i skymundan i den allmänna debatten. Det beror delvis på att dessa är svårare, omgärdas av mer politisk konflikt och är mindre konkreta. Det är svårt att argumentera för ett hushållande av resurser när människor inte kan uppfylla sina grundläggande behov, och innebörden av en ”rättvis fördelning” har nog diskuterats så länge det har funnits ett samhälle. Samtidigt är diskussionen om, och arbetet med social och ekonomisk hållbarhet oundviklig om vi ska kunna nå en ekologiskt hållbar utveckling.
När fler personer lämnar en extrem fattigdom så ökar också konsumtionen av resurser. Det är därför viktigt att hitta vägar så att alla kan nå en skälig levnadsstandard och samtidigt hushålla med världens resurser. Detta behöver inte vara en omöjlig ekvation, men kommer knappast vara lätt. Speciellt inte för oss som är rika och konsumerar en ohållbar andel av världens tillgångar. Till exempel står världens rikaste 10% för 49% av alla växthusgasutsläpp. Samtidigt visar det att vi i den rikare delen av världen (men också vi som tillhör den rikare delen av befolkningen inom respektive land) är de som måste gå före i omställningen till en hållbar utveckling.
En socialt hållbar utveckling innebär att en samhällsmiljö växer fram som underlättar samvaro mellan grupper och individer som är socialt och kulturellt olika, samtidigt som social integration underlättas och livskvaliteten ökar för hela befolkningen. En socialt hållbar utveckling är inte möjlig utan hushållning och rättvis fördelning av resurser, alltså en ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Samtidigt syns en utveckling som går åt andra hållet. 40% av jordens befolkning har en anställning som International Labour Organisation definierar som osäker, med ekonomisk otrygghet som följd. Psykisk ohälsa beskrivs som ett av de snabbast växande ohälsoproblemen där 14% av alla 11 år gamla flickor i EU beskriver att de känner sig nere minst 1 gång per vecka. Detta kombineras med en ökande ojämlikhet där den rikaste procenten äger 20% av världens tillgångar. Frågar du mig är det både djupt orättvist och ohållbart att resurserna är fördelade på det sättet.
Känslor av klimatångest kopplas ibland ihop med att problemet upplevs så stort och svårt att göra någonting åt, samt att kraven på varje person blir alldeles för stora. Vi kan cykla till jobbet, äta vegetariskt, sluta flyga, minska vårt skräp och bli självförsörjande. Alla de sakerna är bra och värda att göra, inte minst för att få känna att vi försöker göra något åt problemet. Visst behöver vi ställa om vår livsstil och leva mer hållbart, men våra individuella projekt får inte bli så omfattande att vi inte samarbetar för en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar samhällsomställning.
71% av alla utsläpp hittills har orsakats av 100 företag, främst inom den fossila energibranschen. De största klimatvinsterna görs i hur vi producerar varor och tjänster. För att kunna påverka det behöver vi organisera oss i sociala rörelser och samarbeta för att påverka personer med politiska mandat och företag och lära varandra att leva mer hållbart. Vi behöver också lära oss att samarbeta för att lösa våra egna behov genom inbördes hjälp istället för att lämna ifrån oss makten över våra egna liv till politiker, auktoriteter och vinstdrivna företag. Ska vi orka i längden måste vi också se till att ha trevligt och roligt under tiden. Låter vi allt detta ske i våra kyrkor och församlingar är det inte mindre än en social revolution. Det kan låta svårt, men som kristna har vi också lite hjälp på vägen:
”Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.” - 1 Kor 10:13
Frågan om vem som ska skala ned och till vilken nivå är svår. Under vårsammankomsten delade flera personer tanken om att Jesus kan ge oss hopp. Som kristna och medlemmar i kyrkor och församlingar har vi en fantastisk chans att förmedla det hoppet till våra medmänniskor genom att vara som ”staden på berget” och visa på ett gott exempel på hur vi kan leva och samarbeta mer hållbart. Mitt i allt mörker har vi en fantastisk chans att dela med oss av det goda budskap Jesus har låtit oss ta del av."
Jonathan Lange