Skapelsevänlighet behövs - och det finns en grön tråd som leder dit (del 1)

Söker du också det där perfekta ordet för att sammanfatta vad du engagerar dig för inom t ex God Jord? Hur ser din “gröna tråd” ut? Brukar du också tänka att kyrkan sitter på en royal straight flush i hjärter (ace high) när det kommer till hållbarhetsomställningen?

Jag vill i blogginlägg om tre delar argumentera för och förklara; del 1 - värdet av begreppet “skapelsevänlighet” (snarare än “hållbarhet”) , del 2 - värdet av begreppet “grön tråd” (en holistisk approach snarare än “den gyllene åtgärden”) och del 3 - att kyrkan har en unik och viktig roll att spela i systemomställning mot skapelsevänlighet. Del 1 läser du nu, del 2 kommer under nästa vecka och del 3 efter julledigheten.

Det sägs att man alltid ska börja med en kul anekdot och något som gör att man knyter an till lyssnaren eller i detta fall dig som läsare. Som så många andra tänkte jag många gånger innan God Jords (GJ) grundande på hur uppenbart det är att vi som är kristna måste ta större ansvar inom… Ja, just det, vilket ord ska vi använda? Låt oss just nu säga “hållbarhet” (jag återkommer hit!). Jag såg en uppenbar koppling mellan grunderna i Jesu undervisning och det skriande behov av mer hållbarhet som finns i vår värld. Någonstans under våren 2018 hade inte bara God Jord sedan en tid startats upp nationellt utan även lokalt i Göteborg. Jag minns hur jag i samband med en presentationsrunda om ens egna engagemang, full av iver och glädjerus över att GJ var igång i Göteborg, inledde med “tankar om miljö och hållbarhet har alltid funnits som en grön tråd… hrm jag menar röd tråd i mitt liv”. Det kändes pinsamt, men Erika Stacke räddade mig genom att utbrista något i stil med “grön tråd haha, det är så snyggt ju” och skrev sedan ett inlägg på hemsidan om detsamma (något andra säkerligen myntat före oss). Det var en ren felsägning, men nog sjutton låg det något i det begreppet och det har stannat hos mig sedan dess. Det fångar också mycket min ingång inom detta område, jag är en tänkare som verkligen drömmer om en systemförändring (vi är illa tvungna!) och för det tror jag att ett helhetsperspektiv är grundläggande. Jag återkommer till den gröna tråden i nästa del, nu ska vi först börja med att reda ut det där kring vad “det” egentligen är som vi är engagerade i.

Det var i samband med att jag och Joel Wanemark planerade inför en lokalgruppsträff i Göteborg om grunderna inom klimat och miljö som jag insåg hur lurigt det är med alla olika begrepp som finns. Ofta när man ska prata om vad GJ arbetar för så nämns naturligt flera ord: rättvisa, miljö, hållbarhet, klimat, ekologi, ekonomi, social hållbarhet osv. Inget ensamt är nog, men det tar sin tid att rabbla alla. Ibland är det inte heller bara att ett ord inte räcker till, det kan till och med vilseleda - “vadå varmare klimat? Vi har ju haft jättekallt väder!” Eller vad man ibland hör från personer som är enormt passionerade för att finnas till för sina medmänniskor “miljö är jätteviktigt, men först måste vi hjälpa människor i nöd”. Jag vet inte om det är Joel som ska ha cred för ordet, om han refererade till Johannes Widlund eller om vi har ytterligare en briljant hjärna som ligger bakom det, men vi var eniga om att lägga fram ordet skapelsevänlighet. Jag tycker att det är briljant, det omfattar och knyter samman alla de där andra orden och det får med de två viktiga aspekterna “vad” (skapelse) och “hur" (vänlighet) men omfattar också den så viktiga unikt kristna aspekten - skapelse - någon ligger bakom den och det finns en idé och mening med den. Om du var uppmärksam så har du kanske noterat att jag ständigt i texten tvingats till omskrivningar där skapelsevänlighet kunde stått istället. Ibland vill vi tala om bara en viss aspekt eller förtydliga hur många aspekter som hänger ihop. I de fallen funkar våra vanliga ord förstås perfekt, men när man som kristen vill referera till dessa i sin helhet, passar då inte skapelsevänlighet rätt bra?

Vadå skapelsevänlighet?

Läser vi i 1 Mosebok 1:9-31 så blir vi varse hur Gud på ett bländande och kreativt sätt skapar vår värld. Allt ifrån vatten och land, fröer och fruktträd till människan, och om igen kan vi läsa hur han ser detta som “gott”. Det är något bra, något han önskar! Inte nog med det, det är något han vill att vi - skapade till hans avbild - delar med honom. Gud ger oss längre fram i kapitel 2 vers 15 uppmaningen att “bruka och vårda den” (Edens lustgård - skapelsen, jorden). Det här har du nog hört förut om du följer med inom God Jord, men det är så viktigt. Gud vill en god jord och han önskar att vi inte bara ska bruka den, det är vi redan alltför bra på, men utan att vi också ska vårda den. Man skulle nästan kunna läsa in “vara vänliga mot den”. Det här handlar givetvis inte om att vi ska älska det skapade likt i något New Age-sammanhang, utan att vi ska respektera Guds vilja med vad han skapat. Vi behöver skapelsevänlighet. Detta omfattar också en hel mängd saker, Gud skapade flitigt, vilket gör att vi när vi använder ordet skapelsevänlighet kan täcka in allt från växter och djur, land och hav till oss människor. Jag menar att vi inte kan skilja dessa åt, vi kan inte ursäkta att vi utarmar jordens resurser med att vi gör det för att skapa välfärd åt (vissa) människor - då fokuserar vi på att bruka, men glömmer att vårda. Å andra sidan kan vi inte heller göra tvärtom, undlåta oss att nyttja resurser som finns och skapa lidande för människor bara för att vi är för restriktiva. Vi behöver balans.

Ett stort problem i vår tid sedan länge är att vi nästan ser jorden som något outtömligt som vi kan ösa och ösa från, utan att det ska sina. Det är begripligt ur ett kortsiktigt perspektiv, men vår förmåga att numera se långsiktigt visar oss att det knappast är hållbart (cirkulär ekonomi är en gren inom ekonomi och teknik som adresserar detta väl, något jag en annan gång gärna talar länge och varmt om). Jag tror att vår syn på jorden som något dött, som existerar som av en tillfällighet och som ett medel har bidragit kraftigt till denna ödesdigra och konsumistiska behandling. Vi förstör just nu något vår egen Fader har skapat av sin vilja, delvis åt oss att bruka och vårda. Återigen, ordet skapelsevänlighet ger ett annat liv åt jorden, det betonar att den har ett syfte och en mening. Vi måste var vänliga mot den. Dessutom hjälper det oss att anta ett holistiskt perspektiv, vilket tar oss till nästa ämne: hur en “grön tråd” i ens liv hänger ihop med att ha ett holistiskt perspektiv och hjälper oss att bli mer skapelsevänliga. Mer om detta nästa vecka!

David Olsson, läser Master i Industriell ekologi på Chalmers i Göteborg