Bibelstudium 3/6

Del 3: Ordet blir kött

Bibelställe: Johannesevangeliet 1:1-14

“I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.

Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”

När du läser det här bibelstället, märker du likheterna med skapelseberättelsen? Det är nästan som att författaren återuppväcker 1 Moseboken. Det till och med börjar med samma ord: “I begynnelsen…” Det är ingen slump att Johannesevangeliets första verser är lika 1 Mosebokens första verser - det är författarens avsikt. Den Jesus som levde, andades och gick på jorden, som undervisade, sov och tappade humöret var inte bara en betydande lärare eller from människa. Han är Gud med stort G som överföll mörkret och gjorde ordning utav oreda redan i begynnelsen. Han är den Gud med stort G som allt blev till genom - den Gud som skapade den goda skapelse som han finner så mycket glädje i.

Gud som skapade allt älskar sin skapelse så mycket att tanken på att förlora den till synd och ondska var outhärdlig. Istället för att sända världen till död och förfall valde Gud att själv gå in i sin skapelse för att rädda den från insidan. Och han valde att göra det genom att bli kött och blod och själv bli en bild av Skaparen.

Många i den evangeliska kyrkan har vuxit upp med en teologi som är vagt antifysisk och antimateriell. C.S. Lewis har ett citat som sammanfattar det rätt bra: “We don’t have a soul. We are a soul. We happen to have a body.” Och trots alla andra saker som Lewis så vackert formulerar, så saknas här kärnan av Johannesevangeliet 1 - nämligen varför det var nödvändigt för Jesus att bli kött (människa) för att fullfölja sin frälsning.

Det är på grund av Guds djupa kärlek för Skapelsen som han själv blir en del av den - blir kropp så att hela oss, både kropp och själ, kan förenas med honom igen. Jag kan inte föreställa mig ett starkare tecken på skapelsens godhet och värdighet än för Skaparen att göra sig själv till del av den för att rädda den från undergång.

Bibelstudium från Young Evangelicals for Climate Action, översatt av Sandra Edin