Om vi ska kunna bygga ett hållbart samhälle behöver vi grunda det i kunskap kring människans plats och uppdrag i Guds livsväv. Vi har ju så länge hävdat att vi är skapelsens krona och använt det som argument för att kunna dominera och exploatera den övriga skapelsen. Men allt liv börjar och slutar med jorden och människan är ju inte enbart skapade till Guds avbild, utan också till att utgöra en del av ekosystemen. Därför behöver vi återskapa kunskapen om hur vi människor kan leva i relation till vattnet, marken och skogen utan att härska och förstöra. Och vi behöver lära oss att ge tillbaka till jorden, minst lika mycket som vi tar.

Tillgodose våra behov och samtidigt gynna andra

Alla levande organismer drivs av viljan att tillgodose sina egna behov, det är inget som egentligen är utmärkande för människan. Gud skapade ju ekosystemen som ett enda stort och snillrikt samspel, där de olika organismernas jakt efter att tillfredsställa de egna behoven samtidigt gynnar hela ekosystemet i stort. I naturen finns alltså ingen tydlig motsättning mellan att tillgodose sina egna behov och att tillgodose andras. Skillnaden mellan människan och övriga arter är istället att vi (åtminstone i den industrimoderna kulturen) inte nöjer oss med att tillgodose våra basbehov- för vår strävan är att bli rika och samla på hög... Men nu börjar vi väl smärtsamt inse att vår fåfänga jakt efter lyx och överflöd förstör livsbetingelserna för naturen och därmed för oss själva, eftersom vi är en del av den.

Potentialen i en livskraftig vegetation

För att kunna bygga ett hållbart samhälle behöver vi alltså förstå vår plats i ekosystemet. Vi behöver lära oss hur man kan bruka jorden med regenerativa (återuppbyggande/livsfrämjande) metoder. Så att vi kan producera mat, energi och annat vi behöver samtidigt som vi gynnar de övriga arterna, sluter kretslopp, binder kol och bygger matjord. För sanningen är ju den att alla svaren och hela potentialen för att lösa miljöproblemen finns i naturen själv, om vi låter den få tillbaka sin livskraft. Om vi i Sverige bara skulle låta skogen stå helt orörd under nästa år så skulle vi t ex binda dubbelt så mycket koldioxid som vi beräknas släppa ut det året. Det finns alltså en oerhörd potential i att vi börjar förvalta och stärka ekosystemen, jämfört med att ensidigt fokusera på hur vi ska minska utsläppen.

Från industrimat till relationsmat

Men för att det ska vara möjligt behöver vi komma närmare jorden. Vi lever nu i ett system som reducerar oss människor till konsumenter, där vi lever så långt ifrån maten och jorden att vi inte längre har någon kunskap om hur det hela hänger ihop. Före den industriella revolutionen levde endast tre procent av Sveriges invånare i städer, för innan dess var det helt enkelt för opraktiskt att frakta mat och andra resurser till staden. Tillgången till fossil energi har helt omformat detta förhållande- idag bor 84 procent av Sveriges befolkning i städer och mindre än två procent är sysselsatta inom matproduktion. Maten har blivit en handelsvara bland andra och vi har förlorat kopplingen till jorden och vårt förvaltarskap.

Det är dags att vi börjar vända på detta scenario nu. För att vi ska förstå hur det vi äter och producerar påverkar skapelsen behöver vi återskapa en nära relation till jorden och maten. Vi behöver få se med våra egna ögon och känna med våra egna händer. Antingen genom att själva börja förvalta mark genom regenerativa metoder, alternativt genom att starta konsumentkooperativ och handla av de som vi vet gör det. Vi behöver återgå till relationsmat. Och vi behöver ta vårt förvaltarskap på största allvar!

Skulle din församling kunna börja förvalta en bit mark på ett stärkande sätt? Eller kan ni handla mat av lokala bönder - som ni vet brukar jorden enligt regenerativa metoder?

Maria Engelbrektsson