Visar Gamla Testamentet att rikedom är okej?

teologi
line_1
Skrivet av
Micael Grenholm

Om Gud vill att vi ska leva i enkelhet, hur kommer det då sig att gudfruktiga personer i Gamla Testamentet var rika? Är det inte samma Gud i GT och NT? Självklart är det det, och GT är Guds ofelbara Ord lika väl som NT, men förekomsten av rika i GT säger ingenting om huruvida kristna ska vara rika eller inte.

Genom hela GT uppmanar Herren Israels barn gång på gång till att dela med sig. Han säger aldrig att de ska behålla de rikedomar de får av honom för sig själva, utan att de ska dela med sig till de fattiga och hjälpa de nödlidande. Job var en man som ägde mycket, men samtidigt var han oerhört engagerad i bistånd. Han sa:

”Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta? Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det? Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med? Har inte hans hjärta välsignat mig och fick han ej värma sig i ull från mina lamm? … Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag det rena guldet min förtröstan? Gladdes jag över att min rikedom blev stor och att min hand förvärvade så mycket?” (Job 31:16-20, 24-25).

Job var en känd och mäktig man, men enligt Job 29:7-16, 21-25 så berodde det på att han var så passionerad för de fattiga. Ja, allt tyder på att Jobs jobb var biståndsarbetare, han var den som tog hand om änkorna och de faderlösa. Återigen får vi inte förväxla vad felet med rikedom är. Det är att själv njuta av sitt överflöd och spendera det på saker man egentligen inte behöver. Att däremot inte förtrösta sig på guldet utan spendera det på bistånd och fattigdomsbekämpning, det kan ingen klandra en för. Det är inget fel att äga en biståndsorganisation, hur mycket den än omsätter.

Man får heller inte glömma att de personer som är rika i GT är herrar och kungar. Mäktiga män som har fler än sig själva att tänka på. Det går egentligen inte att applicera deras rikedom på vår. Nu för tiden menar vi med ”kungen är rik” att han själv har mycket tillgångar på sitt eget lilla konto. Förr menade man att hans land hade goda skördar och att han kunde försörja sitt hov och sitt folk.

Det är som att idag säga att staten har mycket pengar, bara att då bestod staten av en person: kungen. GT:s kungar hade ett helt folk att försörja, och dessutom ett gäng hustrur och tjänare – detta gällde även herrar som Job och patriarkerna. De rika i GT hade fler att försörja än sig själva, och när deras rikedom växte hade de allt fler att försörja, som det står i Pred 5:10.

När det står att t ex Abraham var rik innebar det inte att endast han satt på sin pengahög utan att han kunde försörja hela kommuniteten av fruar, tjänare och slavar med mat för dagen, bara det att kommuniteten tillskrevs hans namn. Skriften säger: ”De livsmedel Salomo för varje dag behövde var: trettio korer (ca 10 800 liter) fint mjöl och sextio korer (21 600 liter) vanligt mjöl, tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.” (1 Kung 4:22-23). Jag är osäker på om han åt upp allt det själv.

Det finns inget som tyder på att Job, patriarkerna och majoriteten av kungarna spenderade mer resurser på sig själva än mat och kläder, därför kan man inte använda dem som argument till att vi kan spendera mer resurser på oss själva än mat och kläder. Dock kan det inte förnekas att det även finns exempel på när kungar i GT spenderade mer resurser på sig själva än mat och kläder. Kungar som köpte dyrbara kryddor, exotiska djur och annat yppigt överflöd.
När de gjorde detta syndade de. Personerna i GT är inte syndfria. Vill man ha facit på hur man till fullo följer Guds bud ska man se på den Syndfrie (och Han var inte rik). Man kan inte bara peka på att någon i Bibeln gjorde så och så, i så fall kan man rättfärdiggöra polygami och slaveri på det sättet.

5 Mos 17:17 säger klart och tydligt att kungar varken ska skaffa sig flera hustrur eller mycket silver och guld. Ändå gör många kungar det i GT. Även de mest gudfruktiga personer i GT var syndare. Det är på Jesus och Hans lära som man ska ha fokus.

Dessutom är de rika i GT förhållandevis få. Det är i stort sett bara patriarkerna och kungarna. Fokus i GT går ganska snabbt över från kungarna till profeterna. De levde i askes och enkelhet. Öknen är deras hemvist, gräshoppor är deras föda. De kom oftast från samhällets nedre skikt (Amos var herde) och profeterade domsord från Herren mot rika som inte brydde sig om de nödlidande. Om vi vill leva som någon i GT, vad gör att vi väljer de rika kungarna snarare än de fattiga profeterna som vägrade ta emot pengar för sin verksamhet (2 Kung 5:16)?

Man kan inte heller blunda för NT:s syn på rikedom. GT och NT är en oskiljaktig enhet, och Bibelord som Matt 6:19, Luk 3:11; 6:24, 1 Tim 6:8-9 och Jak 5:1-6 utmanar rikedom på ett kraftfullt sätt. Snarare än att försöka leva som kungar bör vi ta Ordspråksbokens ord till oss: “Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men ge mig den mat jag behöver.” (Ords 30:8).

Micael Grenholm

Micael Grenholm

Teolog och utvecklingsvetare som brinner för att sprida Guds Rike. Älskar att skriva och föreläsa om enkelhet, rättvisa och aktivism i Andens kraft.

Läs mer