Fastetidstexter

Under fastan funderar God Jords styrelsemedlemmar kring pilgrimens sju nyckelord.

1. Andlighet

Andlighet hör nära samman med fastan. Under fastan väljer många människor bort saker som tar upp alldeles för mycket av vår tid och försöker istället frigöra tid att fördjupa sin andlighet. Vi skalar bort och drar ner tempot för att ge mer tid att reflektera och söka Gud.

Jag såg att den nya ärkebiskopens fastebok har titeln Andlig bålstyrka. Vilken bra titel, tänkte jag och utan att ha läst boken ännu inser jag att det behöver jag. Andlig bålstyrka. Att vara stadigt rotad i Gud och att vattna och ta hand om min andliga människa. Så kan fastetiden bli en period när jag inte bara fokuserar på min kropp utan också tränar min andlighet.

För det är väl så för er också? Ibland i alla fall? Att det är så mycket som verkar så viktigt i tillvaron, så mycket om måste göras och så mycket jag vill göra, så att andligheten liksom inte får plats. En liten snabb bön när jag rusar till bussen. Det känns inte riktigt hälsosamt. Men nu ska jag på sex veckors träningsläger.

Jag funderar också på hur andligheten hänger ihop med skapelsen och kampen för miljö och rättvisa. Jag tänker att det hänger tätt, tätt ihop, även om vi kanske glömt det. Vi är ju jordlingar, syskon med allt skapat och vi får alla vårt liv ur samma skaparhand. Jag kan inte vara andlig utan att uppleva Guds kärlek till hela sin skapelse och inspireras och utmanas av den.

Vad gör jag med den gröna andligheten i fastan? Ber för den jord som skövlas, önskar välsignelse över alla som kämpar för den, ger mig ut på fredagarna med de andra demonstranterna, minskar min konsumtion, ändrar mina matvanor. . .

Det är också andliga övningar, saker att träna på under fastetiden.

Sex spännande veckor ligger framför mig. Jag ger mig ut på andlig upptäcktsfärd och jag vill jag sjunga med den gamle psalmdiktaren:
Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud. Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. Psalm 42:2-3

Karin Olofsdotter

2. Enkelhet

Många av oss har tendenser att släpa med sig mycket i ryggsäcken på vandringen genom livet. Alltifrån prylar och materiella ting till gamla oförrätter och bitterhet gör att vi vandrar med tunga steg och lämnar stora fotavtryck efter oss. Fastan kan då vara en rastplats där vi får kolla igenom packningen, fundera över “ska jag verkligen släpa med mig det här?”, och kanske börja packa ur väskan en del. En inåtriktad rörelse med utåtriktade konsekvenser. Att plocka bort och skala av, för att kunna se vad jag egentligen tror mig behöva. En övning i enkelhet som kan göra att mitt hjärtas blick får syn på något annat än mig själv och mina egna behov.

Men att se över sin packning kan vara tufft. Det kan dyka upp saker man trodde man gjort sig av med, eller så återspeglar det man packar upp en person man inte alls trodde sig vara. I detta får vi finna förtröstan att Jesus går med oss, in i lidandet och kampen, för att ytterst ge liv och liv i överflöd till oss och hela skapelsen. Och genom att vandra varsamt på jorden med en lättare ryggsäck kan vi både ge livsutrymme åt andra, och lättare hjälpa den som bär på tyngre packning än oss.

Joel Wanemark

3. Långsamhet

Långsamhet i fastetid. Jag har nyligen fått barn och helt plötsligt ett nytt tempo i min vardag, vare sig jag vill det eller inte. Det som tidigare tog mig två timmar att göra tar nu två dagar, för att det ska varvas med amning, nattning och blöjbyten. För en vanligtvis effektiv person som mig kan det lätt leda till frustration. ”Jag skulle ju hinna det här idag”. Men mitt älskade barn tränar mig i långsamhet. Saker får ta sin tid och det är okej.

Häromdagen kom jag på mig själv med att välja den längsta kön på min lokala matvarubutik. Jag har ju ingen tid att passa, så jag kan gott stå här i kön och reflektera en stund. Jag funderar kring vad Jesus och lärjungarna hade för livsrytm. Jag har svårt att se att dem likt mig skrev att göra-listor med dagliga saker att snabbt bocka av. I stället gjordes nog tid för förundran och oväntade möten längst vägen. Saker får ta sin tid och det är okej. Kanske rentav livsnödvändigt.

Predikaren 3 talar om att allt har sin tid. Nu är det fastetid och jag vill utmana dig och mig att sakta ner. För vad gör det med oss och det runtomkring när vi väljer att stanna upp?

Sandra Edin

4. Delande

I tider av överflöd är det lätt att glömma bort delandets fördelar. Det är så enkelt och ofta billigt att idag gå och köpa prylen man behöver. Sen använder man den väldigt sällan. Den ställs i något förråd och väntar på nästa tillfälle att bli använd. Att dela prylar och resurser har något väldigt vackert över sig. Förutom att det finns en miljövinst i att använda våra materiella tillgångar mer effektivt finns det andra poänger med att dela. Det övar oss i att se saker som våra gemensamma i stället för mina egna. Det är ett slags motstånd inte bara mot materialismen utan även mot individualismen. Jag gör mig mer beroende av medmänniskor när jag delar. Det ger även de som inte har råd med alla de där prylarna tillgång till en ökad materiell standard. På så sätt leder delningen även till en ökad rättvisa. Genom att dela på prylar och materiella ting hjälper det oss också att ta steget att dela på både vår glädje och på våra bördor. För det kanske ändå är målet med delandet?

Vad har du själv för tankar om delande? Kommentera gärna och ge bästa delningstipsen!

Mattias Berggren

5. Bekymmerslöshet

Bekymmerslöshet är ett ord som kan provocera tänker jag, eftersom jag själv sällan känner mig helt bekymmerslös. Ett ord som känns lite för instängt för mina andra känslor och tankar. Jag bekymrar mig över en hel del, inte minst för skapelsens framtid och klimatförändringarna. Men under fastan kan jag få ny förståelse för ordet.

I min reflektion inför fastan landar jag ofta i att sociala medier skapar onödig oro genom jämförelser och förväntad prestation, och minskar min resonans med den Gud jag vill leva för. Jag brukar fasta från någonting relaterat till sociala medier och min telefon. Genom att avstå från telefonens färgglada och snabba input, tar jag bort en del av det som orsakar mig bekymmer, och letar jag mig mot mer tid för Jesus. Han säger:

“Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” Fil 4:6-7

I fastan får jag skala av det som ger mig onödiga bekymmer, och lägga min oro för klimatet och annat hos Gud. Han får ge mina tankar sitt skydd och jag får känna mig lite mer bekymmerslös.

Alina Ridderstad

6. Frihet

När jag klev in i årets fasta gjorde jag som många andra och loggade ut från ett socialt medie. Jag satte upp begränsningar och minskade mina valmöjligheter. Men ändå kände jag mig mer fri!

Generellt upplever människor det som frihetsinskränkande att tvingas avstå något. I kyrkan talar vi därför ofta om frihet från och frihet till. Frihet från det onda som binder oss och frihet till att göra det som är gott. Att kunna avstå det som vi inte behöver är därför att minska betydelsen av det som är oviktigt, eller till och med ont, för att få erfara att vi klarar oss utan det. Det handlar om att öva sig i frihet!

Den här lärdomen kan vi också ta med oss in i vårt förhållande till skapelsen. När röster höjs om att IPCC-rapporter och miljömedvetenhet är begränsade och frihetskränkande kan vi i den kristna miljörörelsen få komma med ett annat perspektiv. Att sätta gränser för saker som vår konsumtion eller bilåkande syftar till att minska vårt beroende av dessa ting som leder till skada för skapelsen. Ett miljömedvetet liv i Jesu efterföljelse är därför inte ett ofritt liv, utan det är ett liv med verklig frihet. Det är en del av att lära sig leva ett liv i frihet, både från det som är ont men också till att göra det som är gott. Fria från jakt på prylar och status. Fria till att leva i samklang med skapelsen och Skaparen.

Genom Jesus har vi dessutom fått en frihet som sträcker sig utanför de aspekter som denna text vill belysa. Jesus avstod sin himmelska härlighet för att vinna friheten åt oss. En frihet som sträcker sig bortom graven och som ges oss gratis genom det som vi snart går in i att fira - det Jesus gör på korset.

Filippa Johansson

7. Tystnad

För ett antal år sedan var jag på min första retreat. Den var med mina arbetskollegor och jag var nog lite skeptisk till att åka iväg för att i huvudsak vara tysta tillsammans. Jag minns att jag tänkte att under dessa dagar får jag tid att klara av en del arbetsuppgifter som jag smugit med i min väska. Men det blev inget sådant arbete under retreaten, i stället blev jag fullständigt knockad av hur starkt tystnaden påverkade mig.

Det har blivit fler retreater där tystnaden hjälpt mig att lyssna efter Guds röst in i mitt liv. Jag försöker också regelbundet hitta tillfällen i vardagen då jag stänger av de av människor skapade ljuden och i stället släpper in vindens och naturens ljud. Att under en stilla promenad eller en stund på en sten i skogen leva i tystnaden, kanske med avbrott för bofinkens sång och bäckens brus.

Pilgrimsvandring ger tillfälle både till tystnad och samtal där den ordlösa gemenskapen ofta talar mer än tusen ord och för samman människor på ett fint sätt.

När vi drar oss undan i tystnad är vi i gott sällskap – Jesus gjorde det i flera situationer, för att vila och som det verkar inför avgörande steg i sitt uppdrag.

Tystnad ger oss möjlighet att stanna upp, samla våra tankar, bearbeta på djupet. Vi lever i ett ständigt flöde av ny information och nya intryck. Till och med när vi ska ha semester och ledighet är idealbilden aktiviteter. Men låt oss använda en del av vår lediga tid, oavsett om det är semestertid, fastetid eller en vanlig söndag, till tystnad.

Livet ser olika ut för oss. En del lever i en påtvingad tystnad andra har svårt att i sina liv få in en stund av tystnad. Men pilgrimens tystnads ”regel” kan vara vägledande för oss alla oavsett vilken vår livssituation är.

I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla utan krav
Klara rymder, öppna dagar
här en strand vid nådens hav.
Psalm 560:1

Lennart Renöfält