Kristen permakultur?

teologi
line_1
Skrivet av
God Jord

Permakultur är ett begrepp som vinner allt större spridning runtom i världen, och beskrivs ofta som en ”tredje väg” på hur ett hållbart, energisnålt livsmedelsproducerande system behöver utformas, utan att behöva ”gå tillbaka” till hårt kroppsarbete, men inte heller fortsätta beroendet av fossila bränslen, och ettåriga monokulturer som oftast kräver mycket energi, bekämpningsmedel och konstgödsel.

Skogsträdgården är en typisk tillämpning av permakultur, med perenna fruktbärande växter i olika skikt, planterade och kombinerade så att gynnsamma relationer uppstår. Olika växter samlar olika näringsämnen från olika djup, vissa binder kväve till nytta för andra, solälskande träd ger skugga åt lägre buskar som kan gevindskydd åt ytterligare andra växter, osv… Det finns många definitioner av permakultur, men David Holmgren, en av grundarna uttrycker det som:

”Landskap som medvetet designas till att efterlikna de mönster och relationer som återfinns i naturen, där samtidigt ett överflöd av mat, fibermassa och energi kan produceras och skördas till försörjning för lokala behov.” (Holmgren, David, The Essence of Permatculture, s. 3, min översättning)

Men det är ändå inte själva landskapet, utan designsystemet, som permakultur syftar på, enligt Holmgren själv. Med impulser från systemteori, systemekologi och traditionella kunskaper från urfolk (ffa på Tasmanien, dit han flyttade och träffade Bill Mollison, med vilken han grundade permakulturkonceptet), formulerade han 12 designprinciper utfomade som uppmanande ”slogans”, till vägledning för designen av produktiva och regenererande landskap. 2 Dessa principer är alltså ”regler” eller ”lagar” som kan observeras i naturliga ekosystem, och system i bredare mening, tex. organisationer, maskiner och organ.

En central skapelseteologisk och biblisk tanke är att vi kan uppfatta Guds väsen och Guds ”lag” i naturen. Logos-begreppet förstods i bl.a. stoisk filosofi som en rationell princip som styrande och drivande kraft i naturen och i hela universum. I Nya testamentet kopplas detta logos till Kristus (Joh 1:1-3;14. Se också Apg 17:24-31, Kol 1:15-17). Det finns, menar jag, anledning att bejaka mycket av permakulturens idéer och praktiker, och nedan ger jag kortfattat några exempel på hur permakulturens principer kan anknytas och förstås från en kristen horisont.

"Integrate rather than segregate"

Permakultur handlar om att med medveten design, med naturliga ekosystem som förebild, hitta fruktbara relationer mellan olika element i ett system. Betoningen av skapelsens relationella väsen, som en återspegling av Guds egen natur, omfattas tydligt av kristen skapelseteologi. Goda relationer framstår i båda fallen som centralt. Om en kristen försoningslära även låter omfatta relationen människa-skapelse blir kopplingen till permakultur ännu intressantare som ett tydligt sätt att leva ut försoning/Guds rike.

"Use small and slow solutions" och "Use & value diversity"

Bibelns agrara kontext, med ett intimt förhållande mellan Guds folk och den lokala platsen/marken/landet, med tydliga begränsningar av nyttjande, och lovprisning av mångfald, grönska och fruktbarhet, och i kontrast mot imperiernas industriella och skövlande ekonomi och ekologi, uttrycker denna princip. Permakultur fokuserar på samma sätt på det lokala och småskaliga, som många små lokala, kreativa och positiva initiativ, och inte direkt på kritik mot global världspolitik. Evangeliernas Jesus har samma fokus, uttryckt i just agrara metaforer förankrade i småskaligt jordbruk, (även om en stark implicit imperiekritik framträder i vissa texter).

"Observe and interact"

Sabbatstanken bär med sig ekologiska principer. Att effektivitet, produktion och görande måste brytas av med skådande, lyssnande, varande och vila. I GT:s lagtexter omfattas såväl människan som djuren och jorden av sabbatsrytmen. Det kristna framtidshoppet uttrycks som en sabbatsvila, en lovsång till Skaparen, och där skapelsen når sin fullbordan. Sabbaten inbjuder till att se det sköna i skapelsen, att se Gud. Att avvakta, lyssna in, betrakta och lära känna är alltid första och sista steget i permakulturens designprocess. Det är också en praktik som tränar oss att avstå, varva ner och se bort från oss själva, och våra egna behov och viljor. Detta förhållningssätt är avgörande för mellanmänskliga relationer, men också för en god relation till jorden och det som lever i och på den. Varje plats – och människa – är unik, därför betonar permakulturen vikten av att observera, eller ”lyssna” till landskapet. Då frågar vi jorden vad den behöver, och hur vi kan samarbeta med den, före vi frågar vad jorden kan ge oss.

"Interact"

Uttrycker samtidigt att människan kan, och bör, ja, måste samspela med naturen/skapelsen (här menar jag att en kristen skapelseteologi och antropologi passar bättre än en ekocentrisk/ekosofisk filosofi som ofta leder till "hands off", dvs att människan ska tassa på tå, göra så lite som möjligt, eftersom Naturens, och inte människans intrinsikala värde betonas). Den kristna/bibliska idealbilden är att människan, som unik bland skapelsen, förökar sig och befolkar jorden och lever i samspel med den, ja till och med uttrycks potentialen att förbättra den. Permakultur har, menar jag, denna positiva människosyn att vi faktiskt kan "förbättra" naturen, att vara Guds medskapare, genom att tex. öka biologisk mångfald, matjordslager osv. OM vi lyssnar först.

Slutligen tillbaka till Skogsträdgården som en av de tydligaste uttrycken för permakulturens principer. Är det inte lite intressant att Bibelns paradis är en...skogsträdgård!!?

/David Wiljebrand, Permakulturdesigner och doktorand vid Umeå Universitet i Nya testamentets exegetik.

För en utförligare beskrivning av designprinciperna, se Holmgren, David. Principles & Pathways Beyond Sustanability. Holmgren Design Services, Hepburn (2002). Det bör också nämnas att det finns flera andra liknande uppsättningar av permakulturprinciper.