Pingsthelgen

teologi
line_1
Skrivet av
God Jord

Fastan är en avhållsamhetens tid som syftar till att hjälpa vår uppmärksamhet och vaksamhet inför något avgörande. Jag undrar varför vi inte har den rytmen av fasta inför pingsthelgen?

Det är inför det som pingsten vittnar om som Jesus uppmanar sina lärjungar till att vänta i stillhet på att bli “beklädda med kraft från höjden”. Det är inför pingsten som de ska påminna sig om att deras eget engagemang och välvilja ändå inte är tillräckligt. De behöver en hjälpare som ger kraft, som gör dem till vittnen för hela världen.

Vittnen är ett fint ord för kristna tycker jag. Det är de som har sett något. De har sett Guds kraft och verkningar, och i detta betraktande har de själva dragits in i Guds liv, och blivit del av den rörelse som Gud i sig själv är. Gud är en rörelse. En trinitarisk dans. Det är ingen slump att hebreiskans ord för vind och ande är samma.

Den här våren har hela världen blivit pålagd en fasta, en avhållsamhetens tid. Många har nog sett livet och skapelsen med nya ögon. Vi har sett. När jag talade med en vän och använde uttrycket “mellan hägg och syren” så skrattade han och sa att jag var den fjärde som sagt så, ett uttryck man inte hör så ofta annars. Kanske är det för att allt fler ens lärt sig skillnaden på de två försommar blomstren, och även upptäckt den fantastiska vårblomningen på våra små promenader för att för en stund bryta karantänen.

Anden verkar för någon så kroppslös, metafysisk, osynlig. För någon förknippad med en känslostorm som antingen infunnit sig eller inte. Men Anden är inte alls kroppslös. Anden tar sin boning i Kristi kropp, kyrkan, alla troende, varje troende. Vi, jag, du är Andens kropp. Andens närvaro hos oss påverkar vad vi gör med våra kroppar och vems ärenden vi går.

När Anden faller över lärjungarna så är det inte en intern angelägenhet. Det är inte så att de stänger fönster och dörrar för att de inte ska störa sin omgivning och den allmänna ordningen. Det är tvärt om. Anden leder dem utanför sitt stängda rum. De vet att Andens löfte och liv inte bara gällde lärjungarna. Petrus säger till folket “Löftet gäller er…” (Apg 2:39)

I sin pingstpredikan citerar Petrus Joels profetia. Den uttalas ursprungligen i en tid då landet hemsöks av en naturkatastrof, gräshoppor har invaderat fälten med katastrofala följder. Guds gensvar på deras böner om hjälp, om mat, är märklig. Inte bara till folket uppmanas till att sluta ängslas utan även åkerjorden, markens djur, fikonträdet och vinstocken. För..
Det skall komma en tid
då jag utgjuter min ande över alla.
Era söner och döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
era unga män se syner.
Också över slavar och slavinnor
skall jag då utgjuta min ande.
Det är rätt svindlande. Obalansen i naturen, själva skapelsens system hänger samman med utgjutandet av Guds Ande. Vi förstår något av det när vi betraktar vår värld nu i coronatider. Vårt ändrade beteende hos människor, vår passivitet ändrar skapelsen, stjärnhimlar och delfiner syns återigen. Hur mycket mer skulle inte kunna ändras om vi ännu mer aktivt leds av Anden? Vilka följder för skapelsen får det om ens bara Guds folk agerar annorlunda? Guds hjälp kommer världen till del genom en andefylld kyrka, andefyllda kristna som går Andens ärenden. Det är Pingst.

“Skapelsen väntar Guds barn ska uppenbaras” (Rom 8:19), Guds frälsning har med hela skapelsen att göra. Kom helig Ande - Amen.
101030643_893635017729772_4826279090094866432_n
/Mattias Sennehed, ledare för YA!-Pingst & ekumenisk studentpastor vid Linköpings universitet.