Att älska din globala nästa

Jag kommer ihåg när jag var på kristen konferens på Nyhem i tidiga tonåren.

I princip alltid var där gäster från kyrkor i andra världsdelar. Inte sällan hade dessa församlingar startats av missionärer från Sverige eller något annat land. Särskilt minns jag hur varmt dessa gäster välkomnades, och hur hjärtlig kontakten kändes. ”Please welcome our dear brothers and sisters from Congo with a round of applause”. Kramar, böner, tacksamhet och ett påtagligt syskonskap över nations- och kulturgränser. Men jag undrar också ibland vad de tänkte, när de stod där på scenen och den flashiga ljusrampen klädde dem i regnbågens alla färger, de enorma skärmarna visade bilder från hemlandet och ljudanläggningen dånade fram deras namn.

”Älska din nästa som dig själv”, befallde Jesus, och han exemplifierade med en historia som verkligen handlade om att bryta alla möjliga, till synes oöverstigliga, barriärer. Kultur, bitter historia, geografi, ja allt talade emot den medkänsla den barmhärtige samariten visade den nedslagne mannen.

Vi lever i en ny värld där det pågår två parallella globala trender. Världen globaliseras, men världens länder söker, i allt högre grad, sig också tillbaka till nationalromantik och protektionism. Det byggs murar mellan länder, och mellan folkgrupper. Samtidigt påverkar vi genom handel och utsläpp stora delar av jordklotet med våra liv idag. Vem är min nästa i en globaliserad värld?

Jesus har sagt, och gett oss en verklig grund för att tro, att ingen av oss längre räknas som jude eller grek, slav eller fri. Det kristna budskapet tar bort alla dessa gränser mellan oss. Det är frihet, men det förpliktigar också. När sällskapet från Kongo ser det glittriga överdåd vi omger oss med här i Sverige, känner de sig verkligen som syskon då? Hade en svensk syster spenderat sina pengar så, när hon visste hur lite brodern hade? Hur mycket nöd som fanns?

Katolska biskopar på Nya Zeeland frågade för en tid sedan ”Vad betyder ’du skall inte dräpa’ när 20 procent av befolkningen konsumerar resurser i en takt som rånar fattiga nationer och framtida generationer av vad de behöver för att överleva”. Hårda ord, men det är så viktigt att vi vågar stanna upp inför de verkligt nödvändiga frågorna.

Det är inte lika intuitivt som förr, vår påverkan på omvärlden och vem som är min nästa. Men det vi måste komma ihåg är att vi alla förändrar världen. Du är viktig, och kan göra så mycket gott, men om du inte väljer det aktivt är risken stor att du istället bidrar till problem. Vi i God Jord vill hjälpa människor och kyrkor att leva ut kärleken till sin globala nästa, handgripligen och helhjärtat. Där vi gör kärlekshandlingar gentemot människor vi aldrig kommer träffa, och uppoffringar för djur och natur vi aldrig kommer se. Att älska sin nästa i en global värld är att vandra varsamt på jorden. Minska vårt negativa ekologiska avtryck, och försöka sprida Guds helande fingeravtryck genom allt vi rör vid. Det är dags att vi blir en kristen rörelse som inte låter våra nöjen gå ut över andras behov, utan i Jesu anda inse befrielsen i att fråga vad världen behöver, snarare än vad jag vill ha.

Så fortsätter vi bygga globalt syskonskap, där kärleken inte bara består i varma kramar, uppmuntran och förbön, utan ett helt liv med vår plats i skapelseväven och vår nästa på andra sidan jorden i åtanke. Där vi får bli trådar som styrker, underlättar och bär upp, snarare än trasslar till och kväver.

Allt talar emot att vi kommer välja så annorlunda, men likt den barmhärtiga samariten har vi möjligheten att leva obegripligt osjälviskt och kärleksfullt. Det är vår kallelse och vårt uppdrag.