Uppstånden!

teologi
line_1
Skrivet av
Elin Isaksson

Kristus är uppstånden – ja han är sannerligen uppstånden

Ibland kan texter om miljön vara fyllda av "doom and gloom". Med rätta - vi behöver förstå allvaret och att det är akut! Men idag vill jag fokusera på det som hör påsken till. Hoppet. Vi behöver hoppas. Vi behöver hopp för utan hopp vet jag att jag hade lagt mig platt och gett upp fullständigt. När vi hör om de senaste IPCC-rapporterna, när Sveriges Overshoot Day (dagen då vi använt upp vår beskärda del av jordens resurser för det året) sker redan i mars, när man hör på nyheterna om hur Östafrika snart kan drabbas av den värsta torkan på länge. (Nej, nu är jag visst igång igen.) Men då behöver jag något att hålla fast i. För utan hopp, vad gör vi då?

Men ett tomt hopp är inget att lita på. Ett hopp utan någon grund är bara att sticka huvudet i sanden. Ett hopp som bygger på nån sorts ”det löser sig säkert”-attityd är så meningslöst att det finns inte.

Jag tror dock inte att vårt hopp är tomt. Vårt hopp är byggt på Gud – vår personliga relation till världens skapare som har lovat att det inte är kört. En skapare som blev till en del av skapelsen och sen dog för att vi skulle kunna bli återförenade med honom.

Den största kristna högtidsdagen är här - påskdagen! Vi påminns om hur Jesus inte bara tar våra synder och kamp på sig när han dör men att han uppstår igen. Det är glädje, inte sorg! Så vill jag att mitt liv med Jesus ska vara, och mitt försök till ett hållbarare liv - ett liv i glädje, inte i sorg. Tack vare att Jesus besegrat döden kan vi också hoppas att vi en dag ska bli fria från döden, som Johannes beskriver i Uppenbarelseboken.

"Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” (Upp 21:3-5)

Gud förändrar oss genom att hela oss, inte genom att utplåna oss. Han tar det som finns och blåser nytt liv i oss. Vi är operfekta men görs rena genom Honom. Jag tänker att det är på samma sätt med den skapelse som nu lider och som är i obalans. Gud vill att skapelsen ska helas som han vill att människor ska helas.

Det kan vara jobbigt att fortsätta kämpa. Visst blir man trött? Trött av att kämpa i en värld där ekonomisk vinst alltid prioriteras över vår framtid, i en kyrka som ofta glömmer bort att Guds evangelium är för hela skapelsen och i en kropp som inget hellre vill än att proppa i mig ost och kött och bränna upp tusentals liter olja för att ta mig till soligare breddgrader, kosta vad det kosta vill. Men tack gode Gud för nåden.

Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som är blir vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas. (Rom 8:18-21)

Vi längtar till den dagen då Gud ska göra allting nytt, då alla tårar ska torkas från våra kinder, döden inte ska finnas mer och jorden ska befrias från klåfingrig inblandning av misslyckade människor. Och tills den dagen puttrar vi på.

Kristus är uppstånden - ja, han är sannerligen uppstånden!