Onödigheter och nödvändigheter


Skrivet av
Micael Grenholm

Jobb, tillväxt och företagande ses ständigt som något enbart positivt i den politiska och ekonomiska debatten. Fler jobb är bra, färre jobb är dåligt. Om en politik kan leda till ”färre svenska/ukrainska/indonesiska jobb”, bör det avvisas. Den ekonomiska tillväxten måste öka så mycket som möjligt. Så länge som en verksamhet är laglig och du får betalt för det, är det bra och bör stödjas och firas.

Bibeln, å andra sidan, säger att arbetet innebär att ”göra något nyttigt” med våra händer (Ef 4:28). Det kristna kallet till helighet, medkänsla och altruism slutar inte när vi tjänar pengar. Tvärtom, om det är någonstans vi ska leva som Jesus är det på vår arbetsplats, där de flesta av oss kommer att tillbringa en hel del tid och energi. Detta är anledningen till att de tidiga kristna inte trodde att alla jobb var bra, såsom slavhandel (1 Tim 1:10), ockultism (Upp 22:15) och politiker (Matt 20:25-26). I den Apostoliska Traditionen från 200-talet namnges andra jobb också, såsom gladiator, prostituerade och soldater, som oacceptabla för kristna.

Men eftersom kristna är kallade till att ”göra något nyttigt” i vårt arbete, bör vi också ta en titt på aktiviteter som inte bara är skadliga utan snarare onödiga. Bibeln uppmuntrar till enkelhet och jämlikhet och säger att vi inte bör vara rika, och det betyder att vi inte ska konsumera onödiga grejer utan vara nöjda med mat och kläder (1 Tim 6: 8), och ge bort en tröja om vi har två (Luk 03:11). Vi bör inte konsumera onödigheter, och därmed bör vi inte heller producera dem.

Vad är då onödigheter? För några år sedan kom jag på begreppet LUS-produkter som i grova drag beskriver de tre vanligaste formerna av onödiga produkter: lyx, underhållning, och skönhetsprodukter. Värdet av dessa sitter i folks huvuden, därför skiljer sig uppfattningen om dessa enormt mellan kulturer, åldrar och kön. Vi behöver inte spendera multum på dem, men vi gör det ändå. Amerikaner spenderar mer på lyxprodukter (rolls royce, armanikostymer etc) under ett år (cirka 150 miljarder dollar) än vad hela OECD ger i officiellt bistånd (cirka 130 miljarder dollar). Och i världen lägger vi lika mycket på underhållning, media och mode under ett år som alla OECD-länder någonsin gett i bistånd till utvecklingsländer (cirka tre biljoner dollar).

Snarare än att tala om ”ekonomin” som en singulär entitet bör vi tala om flera ekonomier som interagerar med varandra. Grovt kan de grupperas i en nödvändigheternas ekonomi och en onödigheternas ekonomi. Nödvändigheternas ekonomi inkluderar saker som näringsrik mat, värme, kläder, sjukvård, infrastruktur och utbildning. Onödigheternas ekonomi å andra sidan inkluderar som sagt lyx, underhållning och skönhetsprodukter.

Ironiskt nog försvaras ofta onödigheternas ekonomi genom att peka på nödvändigheternas ekonomi. När jag kritiserar västvärldens extrema masskonsumtion och den miljöförstöring och ojämlikhet den skapar, får jag ofta till svar: ”men den ekonomiska tillväxten skapar bättre välfärd, matar hungriga barn och stärker vården!” Man menar att även yachtproduktion, som egentligen är helt onödigt, skapar jobb som bidrar till ekonomin, så att ett fattigt barn får mat i någon annan del av världen. Denna ”trickle down theory” har motbevisats om och om igen av miljöekonomer. Det vi måste inse är att människor som väljer att arbeta i nödvändigheternas ekonomi i stället för i onödigheternas ekonomi inte skadar den globala ekonomin, vi gör den bara gör bättre och mer etisk.

Detta är vad kristna bör sträva efter: tömma onödighetsekonomin och stödja den gröna, sociala och nödvändiga ekonomin. Då kommer vi att bli ännu bättre på att bidra till Guds rikes vision av en jämlik och välmående mänsklighet.

Micael Grenholm

Micael Grenholm

Teolog och utvecklingsvetare som brinner för att sprida Guds Rike. Älskar att skriva och föreläsa om enkelhet, rättvisa och aktivism i Andens kraft.

Läs mer