Kommer den kristne sopsorteraren snabbare till himlen?
Är du en bättre människa om du sopsorterar? Om du pantar burkarna och inte slänger tuggummit på marken? Om duschar snabbt, flyger sällan, handlar second hand, odlar på din egna kolonilott, skippar plastmaterial, syr din egna tygpåse och omvandlar dina toalettbehov till gödsel på kolonilotten – är du då en bättre människa än den som inte gör allt det?
O, ja. Det skulle jag definitivt säga att du är. Självklart är du en bättre människa, en fantastisk människa. Du är en alldeles underbar och inspirerande människa i omgivningens och samhällets ögon. Tack för ditt brinnande engagemang. Det behövs fler som du. Jag som student har pinsamt nog fortfarande inte köpt en enda glasmatlåda, trots att de faktiskt är beundransvärt billiga och fräscha på IKEA (endast mellan 25-35 kronor - fynd!). Det får hamna på nästa veckas att-göra-lista.
Men som kristna har vi även en ytterligare aspekt att fundera över: Är jag en bättre kristen om jag gör alla dessa ovan nämnda saker? Och den som inte gör alla dessa grejor, den som slänger komposten i brännbart, som tar långa duschar, och som kör bil till mataffären hundra meter bort? Ser Gud ner på den som slänger pappret på marken, men ser stolt mot den som skippar sugröret till läsken?
För försöka besvara detta, eller åtminstone utmana dig och mig till att reflektera kring det, så behöver vi dela upp detta ytterligare. Din frälsning och att Jesus dog för dig står inte och faller med vår sopsortering. För trots våra underbara och inspirerande handlingar och försök till att skapa en bättre och mer hållbar planet, så räcker det inte på långa vägar till att göra oss rättfärdiga och frälsta på egen hand – det är det vi har Jesus till. Likaså ska vi inte tro att Gud älskar oss mer eller mindre om vi kör en elbil eller en bensinbil, om vi duschar lite eller mycket. Hans kärlek till oss är gränslös. Han älskar miljöförstöraren lika mycket som Greenpeace generalsekreterare. Han ser alla våra styrkor men också alla våra brister – men han älskar oss alla lika mycket ändå. Klimatförnekaren och miljöförstöraren är ju skapade lika mycket till Guds avbild som du och jag.
Men bortanför frälsningen finns en annan tanke: att Gud skapade oss till att råda över världen. Tänk vilket ansvar och vilken makt vi fått: möjligheten att vårda jorden, men också möjligheten till att förstöra den. Tänk att Gud har satt en sådan tillit till oss människor. Trots att Gud kände till våra brister och svagheter så gav han oss detta stora ansvar att vårda hans fantastiska skapelse.
Att ta hand om och vårda vår planet blir ju även plötsligt då som en hel lovsång till den som har skapat oss, allt levande och hela vår värld. Så till dig som är kristen och kanske tycker det är svårt att vara miljövänlig, eller till dig som har försöker att utforma en alltmer miljömedveten livsstil – se varje handling som ett sätt att lovsjunga Gud. Inte som ett måste, inte som något du är tvingad till att göra, inte som en bestraffning eller ett tvång i Guds ögon – utan som ett av en oändlig mängd olika sätt du kan lovsjunga och prisa Gud på och den fantastiska skapelse vi lever i.
David Gunnevik