Varför antikrist inte är miljövän

teologi
line_1
Skrivet av
Micael Grenholm

Jag uppskattade verkligen att lyssna på senaste avsnittet av God Jord-podden där Johannes samtalar med Lars Gunther om hur vår syn på antikrist och den sista tiden påverkar vårt miljöengagemang.

Jag har likt dem stört mig på hur mina karismatiska syskon svartmålar internationellt samarbete för hållbarhet och social rättvisa som dold, auktoritär ondska. Något som jag tror behöver förtydligas än mer är dock hur tydligt politiskt styrd denna teologi är.

FN:s hållbarhetsmål i Agenda 2030 beskrivs i vissa karismatiska sammanhang som djävulens onda plan för att förslava mänskligheten, vilket vid första anblick framstår som rätt absurt om man som jag faktiskt har läst agendan och dess målsättning att utrota hunger och fattigdom, minska mödra- och spädbarnsdödligheten, främja ekologisk hållbarhet, öka fiskbestånden, minska ojämlikheten, och så vidare. Det är inte direkt vad man brukar föreställa sig står på satans önskelista.

Precis, men det är så han lurar in er i hans spikförsedda snara, hävdar då de karismatiska FN-bekämparna. Han framstår som en ljusets ängel och utlovar guld och gröna skogar, men genom Agenda 2030 skapar han en diktatorisk världsregering som antikrist kan styra.

Johannes och Lars har i podden redan beskrivit många olika anledningar till varför detta inte funkar: Bibeln säger inget om FN; FN kan inte beordra och har inte beordrat inrättandet av en global regering; innebörden av en ljusets ängel är inte att djävulen gör Guds jobb, och så vidare. Den invändning jag vill fokusera på i denna text är att det kristna FN-motståndet är i grund och botten illa dold politisk propaganda i teologisk kostym.

Om det är auktoritära tendenser som är det signifikanta när vi letar efter antikrists fingeravtryck finns det mängder med institutioner, organisationer, stater och till och med företag som har långt mycket mer makt än FN och därmed större potential att bli världsdominerande än FN. Jag tänker på exempelvis USA, NATO, EU, WTO, Google, Facebook, med mera. Av dessa är det egentligen bara EU som regelbundet dyker upp i många karismatiska sammanhang som potentiell antikristvagga vid sidan av FN. Grundorsaken till detta tror jag inte är teologisk utan politisk.

Detta syns särskilt tydligt när USAs president utmålas som antikrist. Själva supermakten USA beskrivs inte som antikristligt på samma sätt som EU eller FN, men om presidenten heter Clinton eller Obama kan ni räkna med mängder av karismatiska röster kommer varna med stora röda bokstäver för deras apokalyptiska agendor.

Kristna medier som Charisma Magazine menade på fullaste allvar att Barack mycket väl kan vara antikrist, något de inte påminner sina läsare om särskilt ofta idag. Istället är det dags att utmåla Trump som en gudsman sänd från himlen, trots att han är betydligt mer auktoritär både i retorik och beteende – om nu auktoritära tendenser var det vi kände igen antikrist på.

Som Lars påpekar i podden finns det trots allt en sund konsekvens av denna teologi – man blir kritiskt inställd gentemot makten. Det stora problemet är dock att denna kritiska syn inte riktas mot all makt, utan den begränsas kraftfullt av den mänskliga vänster-högerskalan som har försvårat det så mycket för kyrkan att följa Jesus.

Jag är själv karismatiker och jag tror att det finns många antikristliga och demoniska strömningar i vår samtid. De tar sig dock inte uttryck i såpass Jesuslika och antidemoniska saker som fred, hungerbekämpning, jämställdhet och hållbarhet, utan krig, rasism, orättvisor och skapelseförstöring.

Som Jesus själv sa: ”På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt.” (Matt 7:16-17)

Micael Grenholm

Micael Grenholm

Teolog och utvecklingsvetare som brinner för att sprida Guds Rike. Älskar att skriva och föreläsa om enkelhet, rättvisa och aktivism i Andens kraft.

Läs mer