Kristendom och panteism (Schaeffer 1/5)


Skrivet av
Jacob Schönning

Är kristendomen orsak till dagens miljökris? Borde vi vända oss till panteism istället?

Det hävdades av två filosofer i slutet på 60-talet. Deras tankar är typiska för både sin egen och vår samtid, när panteism av många i västländer ses som en mer harmonisk och livsbejakande filosofi. Francis Schaeffer ville med sin bok Pollution and the death of man bemöta detta och ge sin bild av hur kyrkan har hamnat snett i relation till natur och människa och hur den borde leva ut vad han kallar sann kristendom. I den här serien kommer jag gå igenom Schaeffers diskussion på områden som skapelse, rådande och helande av relationer.

Så vad är problemet? Lynn White Jr:s The Historical Roots of Our Ecologic Crisis, publicerad i Science Magazine är den första som tas upp i boken. Historieprofessorn White argumenterade för att skulden för miljökrisen ligger på kristendomen. Den har ju lärt ut att människan ska härska över naturen och som följd har människan behandlat naturen destruktivt. Som stöd pekade han på hur såväl den industriella revolutionen som den vetenskapliga revolutionen bara var klimax på en lång period av utveckling i det av kyrkan dominerade Västeuropa. Problemet var därför den kristna tankegrunden.

White har utan tvekan viktiga poänger. Det var i Väst dagens ohållbara livsstil startade, därifrån har den exporterats. Schaeffer ger både honom och hippierna rätt i att ”vad folk gör med sin närmiljö beror på hur de ser på sig själva i relation till saker omkring dem, på trosföreställningar om vår natur och vårt öde, det vill säga av religion.” Människor gör vad de tänker.

Men Whites förslag var att ersätta tanken på människans rätt att gränslöst regera över skapelsen med idén om att alla skapelser, inklusive människan, är helt jämlika. Hierarkier måste avskaffas. Människan ska placeras på samma nivå som myror och liljor i livsväven. Är det verklighetsförankrat kan man fråga, nu under Antropocén, människans epok?

Sociologiprofessorn Richard Means tog upp tråden i sin artikel Why worry about nature?: ”Varför inte börja hitta en lösning på detta i riktning mot panteism?" Han var pragmatisk. Han använde religion och vetenskap som verktyg, inte som sanningsbärare. Vördnad för naturen skulle väckas genom insikten att allt som är- människa, maskin, maskros- är ett och detsamma. ”Insikten” lades fram inte för att han själv trodde på den, utan mer för att han trodde den skulle förändra vårt beteende. I syfte att bevara oss själva. Natur utan eget värde. Moral reducerad till pragmatisk egoism.

Känns det bekant? Mycket av populärkultur och modern teologi rörde sig mot panteism. Tankarna är bärande in i vår tid. Mindfulness som lyckometod. Intuitivt tyckande och kännande på lös grund. ”Man får väl vara lite pragmatisk” uttryckte en man på nationaldagen när vi diskuterade deportationer. Som själv inte ville deporteras.

Och Schaeffer fick rätt när han sa att panteism envist skulle hävdas vara enda svaret på miljöproblemen. Ibland som panteism 2.0 med sekulära termer: ”allt består av energipartiklar”. Men det gör det samma, för svaret är ett icke-svar. Det sporrar inte till förändring.

För om panteismen tas för sann är allt i naturen normalt, även det som intuitivt verkar grymt. När bränderna i Sverige och Grekland 2018 härjade och kom med död och förstörelse över både växter och egendom var allt i sin ordning. Vi har ingen förklaring till naturens omväxlande vänlighet och fientlighet, och kan inte bekämpa branden...

Pollution_0-1

...För en kristen är det annorlunda. Hon följer den frälsare som inför Lasaros grav hävdade sin gudomlighet och visade att han kunde vara innerligt vred mot sjukdom och död, eftersom den inte var en del av honom. Hon kan alltså bekämpa förstörelsen.

Panteismen har också andra problem. Vari finns meningen med det enskilda och unika? Med ekosystem, arter, individer? Allt är ju ett och detsamma! Hos panteismen finns enhet, men ingen mening med mångfald. Därför fås motiverande ”resultat” av panteism bara genom romantisering. Genom att tillskriva trädet, kycklingen och stenen mänskliga känslor och därmed fly verkligheten.

”Sann panteism tar ner människan till en opersonlig och låg nivå istället för att höja henne. Och istället för att höja naturen.” Schaeffer menade att Marxism bara kunde uppstå som en judisk-kristen avart i väst, för ”i östliga religioner saknas grund för mänsklig värdighet. Panteism trycker ner både människa och natur i ett träsk. Människan blir inget förmer än gräset.”

Schaeffer är dock inte nöjd med att förkasta panteism. Han gör även upp med falsk kristendom. Och pekar ut sann biblisk tro. För honom är det uppenbart att kristna har levt med obibliska föreställningar. Mer om detta i nästa del.