Sann och falsk kristendom (Schaeffer 2/5)


Skrivet av
Jacob Schönning

Många kristna i min närhet förstår inte kopplingen mellan att ta hand om klimatet/naturen och vårt uppdrag som kristna. Därför är detta ett jättebra sätt att sprida mer kunskap om det!
/Hanna Ågren

Falsk kristendom har med Francis Schaeffers ord vilat på en dikotomi mellan det jordiska och det enda sant värdefulla: det höga, heliga, himmelska. Naturen är då jordisk och meningslös bortom sin användning som gudsbevis. Den har lågt värde i sig själv. Det meningsfulla och andliga är att rädda själar och ta dem till himlen.

Schaeffer illustrerar detta med en anekdot om hur han besökte en ful och steril kristen skolanläggning, skild med en ravin från en vacker hippiebosättning där hänsyn tagits till naturen. Kyrkan borde protesterat mot plastkultur långt innan hippiernas motkultur, men man var för fattiga i sin känsla för naturen.

Men sann kristendom då? Den tar avstamp i Guds skapelse. ”Gud fanns före början och skapade ur intet. Det skapade är inte bara en förlängning av Gud utan har egen existens. Det finns verkligen! Denna bibliska syn på naturen ger den ett värde i sig själv- ty Gud skapade den!”

Bild-fr-n-Schaeffers-bok-1

Med en enkel schematisk skiss visar Schaeffer hur människan både hör samman med Gud och med skapelsen. ”Vår Gud- den judisk-kristne- är varken opersonlig som östliga gudar eller ändlig som de gamla hedniska västliga. Nej, han är både oändlig och personlig. Han är ensam Skaparen, oändlig och oberoende till existensen. Men han har skapat oss människor till sin avbild på den personliga sidan. Vi är alltså både unika genom vår personliga karaktär, och jämlika och lika allt annat skapat i det att vi är skapade och beroende av Honom. ”

Därför kan och bör vi avvisa

  1. Att det skulle saknas åtskillnad mellan människa och natur och
  2. Att människan vore helt separerad från naturen.

”Vi kan inte välja enhet eller separation med de ”lägre” skapelseformerna, vi måste säga både och!” Så vad innebär det? Jo, att vi inte behöver tvivla på att vi har en särskild plats i Guds skapelse. Med det följer både frihet och ansvar. Dessutom har vi skäl att identifiera oss med våra medskapelser. De får också sitt värde av Gud, som bryr sig om varje liten sparv. Jesus jämför oss med sparvar för att få oss förstå vårt värde, men inte för att ge dem ett lågt (Matt 10:29-31).

När vi ser på djuren, växterna och maskinerna med detta i bakhuvudet kan vi som Schaeffer börja greppa vilken attityd vi ska ha mot dem. ”Vi börjar se annorlunda på livet och naturen ser annorlunda ut. Separerad och ändå besläktad.” Och den känslomässiga insikten, menar han, är också viktig: att ”känna” en relation till trädet som din medskapelse. Han menar att vi måste träna oss i att verkligen inse att ”när det gäller Guds oändlighet och oberoende ÄR vi sannerligen ett med trädet!”

Vidare finns för oss kristna genom tron på en skapare av skogen också ett inneboende värde i den. Det är mer än en egoistisk instrumentalistisk syn på träden som medel för vårt goda.

Schaeffer hänvisar dessutom till både uppståndelsen och himmelsfärden för att motbevisa tanken på ett motsatsförhållande mellan andligt och fysiskt. De är inte i konflikt. Det förstår vi också genom våra kroppars uppståndelse!

Så: för oss kristna saknas det inte värde i naturen. Eller svar på miljökrisen. Vi har bara inte agerat i linje med de värden vi borde varit medvetna om. När vi inser att Gud har skapat all materia, kan vi knappast hålla fast vid att den skulle vara låg. Det är en förödmjukelse mot Gud! Det är dock en helt annan sak att tro att allt skapades med en viss ordning. Men varför, frågar sig Schaeffer, ska jag säga att min kropp är lägre än min själ när Gud skapat båda två?

Den första delen i den här serien hittar du här.