Och Gud såg att det var gott

Gud sade: ”Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden.” Och det skedde så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott.

Gud sade: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.” Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.

Gud sade: ”Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det skedde så. Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. (1 Mos 1:11-12, 20-21, 24-25)

Varför skapar Gud djuren och naturen? Bibelns berömda inledning ger ett kort och kärnfullt svar: de är goda. Jordens flora och fauna är sköna, har ett egenvärde och var således goda redan innan människan äntrade scenen. Dock fortsätter Första Mosebok med att beskriva människan som inte vilken skalbagge som helst, utan kronan på verket:

Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!” Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. (1 Mos 1:26-31)

Människan, man och kvinna, är skapad till Guds avbild och ska ”råda” över de andra djuren. Detta innebar dock inte i Eden att äta dem, eftersom både människor och djur var veganer där, köttätandet kom enligt Bibeln inte förrän på Noas tid.

I ekoteologi och annan teologisk diskussion om hur kristna ska förhålla sig till miljön ställs ofta miljöns egenvärde, naturens ”goda”, i kontrast mot hur människan ska råda eller härska över naturen. Kristna som inte är särskilt engagerade för miljön kanske tonar ner det förra medan miljövänliga kristna tonar ned det senare. Något som är viktigt att komma ihåg dock är att det finns ingen som helst industriell betydelse i de tusenåriga hebreiska orden וְכִבְשֻׁ֑הָ och וּרְד֞וּ, ”lägga under” och ”råda” (1 Mos 1:28), av förklarliga skäl.

Människan är ofrånkomligen beroende av naturen runt omkring sig – vi behöver alla äta – och ett förbud mot att helt använda trä, bryta mineraler eller plocka svamp skulle förstås hålla oss kvar i extrem fattigdom. Det som har skett i synnerhet under de sista århundradena i och med den globaliserade, industriella ekonomin är dock att vi spränger planetens gränser på ett sätt som förstör för kommande generationer.

Vi själva är en framtida generation. Om Adam och Eva eller Farao i Egypten hade värmt upp planeten eller fiskat sönder haven så hade vi lidit ganska mycket av det. Det är både irrationellt och omoraliskt att vi inte skulle visa omtanke om framtida generationer. Allt mänskligt liv förutsätter än så länge liv på den här planeten, en planet som Gud skapade god men som människan utsatt för väldigt många skadliga processer.

Att läsa ”lägg naturen under er” med dagens industriella glasögon blir alltså helt fel. I ett primitivt jordbruks- och jägarsamhälle är alternativet till att inte råda över naturen att naturen råder över en och förgör en. Att förstöra naturen är inte ett alternativ - för då förstör vi oss själva.