Varför putsa på det sjunkande skeppet jorden?


Skrivet av
Jacob Schönning

”För att jag tror att en del av att sprida Guds rike här på jorden är att ta hand om miljön och medmänniskor när det gäller konkreta saker som fördelning av resurser och vård av naturen och inte bara fokus på det andliga.”
/Hannah Edwardsson

Om vi ändå får en ny himmel och en ny jord, varför ska vi då ta hand om den vi har? Gud gör ju ändå jobbet åt oss senare. Och som kristna har vi ju vårt egentliga hem i himlen, här lever vi i exil! Denna skapelse är ju förgänglig och ska gå under i eld (2 Pet 3). Den frågan ställs då och då i olika varianter och ofta i kombination med en andlig rangordning av sysslor, där evangelisation ses som viktigast och inget vi kan förspilla på närmast hednisk naturvård. Typ. Det kan vara lite klurigt att veta vad man ska svara när frågan dyker upp. Man vill väl inte påstå att evangelisation är oviktigt.

När The Bible Project fick den frågan i samband med en podcast så började de med att ifrågasätta valmöjligheterna: varför måste vi välja mellan ”andliga” sysslor och att vårda Guds skapelse? Jag kommer i det följande dela mycket av deras tankar.

En vän sa till mig förra året att om han så behövde flyga runt hela jorden för att rädda en enda själ så skulle han göra det. Fine, bra missionsglöd! Men hur ofta står en kristen inför det valet, och har visshet om att flygresan kommer leda till en annans frälsning, och dessutom att just han eller hon behövs där på plats för att leda denna sökare dit? Kanske någon gång ibland, men knappast ofta. Och varför göra extremfall till regel? Vi är kallade att lära varandra hålla ALLA Jesu bud (Matt 28:20), inte att ställa dem mot varandra. Dessutom är resor långt ifrån de enda livsstilsvalen vi gör som påverkar vår globala nästa. Vem tvingas välja mellan att undvika biffsteken och att nå de förlorade fåren?

I den här frågan ligger nog en oro för att anstränga sig i onödan. Varför putsa på det sjunkande skeppet, liksom? Utanför kyrkan motsvaras denna modlöshet hos vissa som påstår att eftersom Sveriges utsläpp är så små i jämförelse med hela världens utsläpp, så spelar de nästan ingen roll. Eller hos de som säger att våra personliga ansträngningar är bortkastade om politiker motarbetar oss. (De har givetvis sina poänger, men jag syftar just på idén att våra ansträngningar kan vara bortkastade.)

Men oroa dig inte. Guds ord själv säger att sophantering, matlagning och vattenbesparing kan göras för Herren! Och det som görs för Herren görs inte i onödan! Paulus skrev:

”Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.” (1 Kor 15:58)

Och efter en uppräkning av hustruns, makens, barnets och faderns uppdrag i vardagen får framförallt tjänaren veta:

”Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. Ni vet att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar. Den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan partiskhet.” (Kol 3:23-25)

Tjänaren gjorde alla sorters jordiska sysslor och kunde göra det för Herren, och det får förstås vi också göra!

Det gäller oavsett hur stor eller liten förändring vi själva ser av vårt enskilda agerande. Även om vi inte lyckas förändra allt så gör vi det vi kan. I förväntan på det som kommer. Herren ser ju!

”Jag måste göra vad jag kan, det är mitt moraliska ansvar” sa Greta Thunberg, den kloka klimatstrejkande 15-åringen.

Inte trots, utan just på grund av att få andra gör det. Den envisheten smittar. Shane Claiborne(som kom till Frizon i sommar) uttryckte det såhär i sin bok Den oemotståndliga revolutionen:

“Vi kanske är lite knasiga. Trots allt tror vi på saker vi inte ser. Skrifterna säger att tron är "en övertygelse om det man hoppas, en övertygelse om ting man inte ser." (Heb 11:1). Vi tror att fattigdom kan ta slut trots att den finns överallt omkring oss. Vi tror på fred trots att vi bara hör rykten om krig. Och eftersom vi är ett folk av förväntan så är vi så övertygade om att en annan värld är på väg att vi börjar leva som om den redan vore här.”

Hans ord kan förstås utsträckas till vår relation till skapelsen. Så är du redo att börja leva som om den nya världen redan var här? Om vi läser profeterna och NT med samma glasögon som de tolv hade när de hade mött den uppståndne Jesus, så skulle vi dessutom se att det finns en koppling mellan det gamla och det nya. Jesu nya kropp var på samma gång både ny och märkt med hål och sår från lidandet i den gamla (Luk 24:39, Joh 20:24-28). På samma sätt finns en koppling i profeternas syner om den upprättade skapelsen. De ser ingen ”pie in the sky”-tillvaro utan en högst jordisk verklighet, men utan död och förgängelse. Barn som leker, arbete som utförs. Det verkar alltså vara så att det vi gör nu får eviga följder. Paulus ord i Rom 8:18-23 pekar åt samma håll. Viss kontinuitet, inte total omstöpning såsom har tolkats utifrån ord som i 2 Pet 3:5-13. Vad betyder det om du vänjer dig vid ett dåligt förvaltarskap över skapelsen?

Hur ska du som Guds medregent med den attityden kunna råda väl över den nya, som Rom 8:19, 2 Tim 2:12 och Upp 22:5 antyder? Tänk dig att du fick ansvar för dina föräldrars hus medan de tillfälligt flyttade utomlands ett år, och du visste att när de återvände skulle de fixa en helrenovering och sen på nytt ge dig ansvar för det nya huset. Kunde du då smutsa ner och förstöra huset under tiden? För att göra liknelsen komplett kan vi tänka oss att huset vore stort och att dina många syskon och grannar och deras husdjur riskerade lida av ditt festande och förstörande. När föräldrarna kom tillbaka vore det inte bara huset som behövde göras om, utan också din karaktär.

”Jag är övertygad om att vi kristna är kallade att förvalta jorden enligt det uppdrag Gud gav oss. Redan bara några månader in på året varje år har vi globalt konsumerat den kvot som vore rimligt för hela året, i västvärlden är vi långt värre än genomsnittet”
/David Olsson

Som David skriver har vi fått ett uppdrag, och då spelar det ingen roll hur alla andra gör. Vårt uppdrag som kristna är det samma alldeles oavsett: att gemensamt åstadkomma ett verkligt helande av den trasiga skapelsen, som teologen Francis Schaeffer uttryckte det (i Pollution and the Death of Man).

Se på Jesus. Trots att Jesus visste att han skulle få en ny lär han väl inte innan sitt lidande och korsdöd fullständigt ha vanvårdat sin kropp? Borstar du förresten tänderna på morgonen? Varför då inte också putsa på resten av skeppet?